Det blir inte munthrare än Ulriks tama marschmusik

avMarkus Larsson

Markus Larsson om delfinalen i Göteborg

1 av 2

GÖTEBORG. Med tanke på var vi är och vilka som uppträder till helgen:

Det här var ingen munther historia.

Ursäkta ordvitsen.

Den var inte gôrskôj.

Men att skruva ord som Beckham skjuter frisparkar blir ju nästan en tvångstanke i den här staden.

Och Göteborg verkar inte alls bli samma rafflande föreställning som Växjö. För andra året i rad får Sveriges ”andra stad”, den ängsliga tvåan efter det ännu mer ängsliga Stockholm, nöja sig med ett rätt risigt startfält.

Jag sätter mina Bruce Springsteen-vinyler på att det inte finns en Globen-vinnare som Loreens

”Euphoria” här.

Dessutom saknas det en Thorsten Flinck – en karaktär med utstrålning som engagerar och skapar rubriker.

Melodifestivalen handlar inte bara om melodier och lattjo bananer i guldkedja. De krävs uppseendeväckande storys också.

En debutant som kommer från ingenstans och storskräller. En favorit som faller. Eller allra helst en uträknad underdog med brännskadad päls som, så att säga, ”reser sig igen”.

Utan sådana profiler och sagor måste musiken stå på egna ben. Och då kan det bli

lite problem ibland.

Det blir antagligen söte Jens Ulrik Munther, 17-åringen från Kullavik, som får bli favoriternas lagkapten på lördag.

Munther vann Lilla Melodifestivalen 2009. Hans cover på

Lady Gagas ”Born this way” har visats över en miljon gånger på Youtube. Han blev nominerad till en Rockbjörn för ”Årets liveakt” utan att ha gjort en enda konsert.

Allt det tyder på att han har en armé av unga fans som med tysk disciplin redan nu sitter hemma och övar på att slå rätt telefonnummer på lördag.

Då spelar det ingen roll att Munthers låt ”Soldiers”, som innehåller både munspel och marschtrummor, är tamare än en undulat.

Sonja Aldén ställer upp med en fin ”fläktar-och-böljande-klänningar”-ballad. Det är stormvarning på stråkarna mot slutet.

Thomas Di Levas ”Ge inte upp” är inte en ny ”Vi har bara varandra” eller ”Miraklet” eller ”Vad är frihet?”. Däremot är refrängen direkt och kosmisk.

Och Top Cats river av rockabilly från Torsby, Värmland. En bugglåt i 140 knyck.

Är det inte fyra bidrag till? Jo, det stämmer. Men de bakas ihop i en klump där ingen sticker ut och alla liknar varandra.

Jag kan ha fel, men om någon av dem ska märkas i rutan måste de göra ett ordentligt utspel från scen.

Kanske föreslå att pensionsåldern höjs till 75 år, eller något liknande.

ARTIKELN HANDLAR OM