Jag ska köpa en hatt och börja odla skägg

NÖJE

NICKEL MINES/NEW YORK. Såna arma stackare, ojar jag mig när vi kör om ännu ett asketiskt amish-par som tar sig landsvägen fram med häst och vagn.

Men vem är det egentligen synd om? De som lever i frid och kan förlåta till och med bestialiska mördare - eller mig, som får koleriska utbrott när det går för långsamt i bankomatkön?

Det hjälper inte att jag sett Harrison Ford i "Vittne till mord" eller minns hur Luke Macahan tvingades stoppa undan puffran när han kärade ner sig i en ung amish-dam.

Att komma till verklighetens amish-country, i sydöstra Pennsylvania, är ändå en omtumlande upplevelse.

Det är en sak att alla män ser ut som Garth Hudson från The Band. Det gör de på Lower East Side också. Även det mjuka, kulliga landskapets skönhet tar jag in med hyggligt lugn. Jag har ju just varit i Leksand.

Men att innevånarna så demonstrativt vänder den moderna världen ryggen, det skakar en man som inte anser sig kunna leva ett fullvärdigt liv utan cruise-control i bilen.

Det dominerande fortskaffningsmedlet i byarna runt Paradise - det som ska föreställa tätort - är verkligen häst och vagn. Hushållen saknar elektricitet. Ingen talar i telefon. De flesta vet inte ens vad en tv är. Och att döma av skyltarna utanför lanthandeln i Nickel Mines inskränker sig nöjeslivet i alla fall just i den här byn till en auktion klockan fem varje torsdagseftermiddag.

Det är synd om dem, tycker jag mig kunna slå fast. Just nu är det verkligen det också. Ett monster till mjölkbud har klivit in i byskolan och massakrerat fem flickor och den lilla byvägen är förvandlad till ett mediecenter som måste vara en total chock för människor kvar i 1800-talet.

Men till vardags är det väl egentligen mer synd om mig och de där slickade nyhetsankarna från New York som står ute i majsfälten och gör sina ståuppor till femsändningen.

Det är vi som skäller som rottweilers i rusningstrafik. Det är vi som trummar irriterat med fingrarna i disken när det tar för lång tid att checka in oss på hotell. Det är vi som får hjärtflimmer för att kaffet är för blaskigt.

Amish-människorna lever i frid och harmoni och har till och med förmågan att förlåta mannen som mördat deras döttrar.

Innan dagen är slut har jag bestämt mig för att köpa hatt och odla skepparkrans.

Per Bjurman

ARTIKELN HANDLAR OM