Det var kul – i ungefär fem minuter

NÖJE

Aftonbladets fotbollskrönikör Simon Bank om kändismatchen

Undrar vad Zlatan gör 2018.

En gissning:

Inte det här.

Första varningen går till Håkan Mild. Den andra går till Stefan Schwarz.

Wow.

Jag är ingen nostalgiker, men just det där var så rasande fint att jag hade kunnat tänka mig att gråta en skvätt, för svunna tiders och tacklingars skull. Kanske lite för TV4:s och SOS Barnbyars skull också.

Jag vet inte så mycket om de där barnbyarna, men jag har förstått att de vill förändra världen. I går gjorde de det med en match som visade att vissa saker aldrig förändras.

Lite statistiskt underlag:

Antal glidtacklingar av Stefan Schwarz: 3.

Antal djupledslöpningar av Patrick Ekwall: 0.

Antal utskällningar från Jonnie Fedel: 2.

Antal filmningar av Bojan Djordjic: 3.

Antal tunnlar av Anders Limpar: 1.

Antal gånger Per Ledin slog upp bollen på läktaren: 2.

Annars var det väl som det är med jippon.

I fem minuter: underbart. Man ser att Brolin är intelligent, att en kille som heter Matti Berenett kan spela fotboll, att Dogge är bäst på bänken och att Roland Nilsson hade kunnat spela i VM.

I fem minuter.

Sedan är nyfikenheten stillad, och allt man har kvar är en långsam fotbollsmatch som inte gäller något.

Det var i och för sig kul att se Håkan Milds krig med Bojan Djordjic, och "Idol"-Olas trippande löpstil (han är inte min Idol, han heter bara så). TV4 hade dessutom sett till att fylla Stockholms stadion med Carola, cheerleader-tjejer och sambabrudar i bikini.

Fast bikinibrudarna var, enligt källa, mest ett trick för att störa Pontus Kåmark.

På läktaren satt Zlatan Ibrahimovic och resten av VM-truppen. Jag har svårt att se Zlatan spela jippomatcher mot såpaskådisar om tolv år, men man vet aldrig.

Det var ju inte så illa, trots allt.

Jonas Thern var bäst, Kennet Andersson avgjorde och en massa barn fick ett bättre och gladare liv.

Och då menar jag inte nödvändigtvis Patrick Ekwall.

Simon Bank