Nyårsafton på Times Square är fantastiskt – har jag hört...

NÖJE

NEW YORK

Vad hände i går, säg vad hände i går.

Det var nyårsafton i New York.

Lär inte ha sett Times Square då heller.

Det är en New York-klassiker sedan 1906.

En elektriskt lysande tvåmetersboll, nästan ett halvt ton tung, släpps ner på Times Square och alla tjoar och tjimmar och kramas och hurrar.

Bara under andra världskriget lät man bli. Av rädsla för en fiendeattack.

En miljard människor lär se bollen på tv.

Jag har aldrig varit där. Mina nyårsaftnar tillbringas på krogen Les Halles [Le all] och av någon anledning bara på Les Halles.

Förra året rusade jag in kl tio i 24 med andan i halsen efter att ha suttit fast i ett flygplan på Dominikanska Republiken i över fem timmar och bara med nöd och näppe lyckats hitta en taxi från Newark endast 40 minuter före tolvslaget.

Den chauffören fick stampa på den baby.

Möttes av folkets jubel på Les Halles, men då var det för sent för att hinna till Times Square. Så på Les Halles, i festlig partyhatt förstås, fick kyssar utväxlas och serpentiner blåsas.

Året dessförinnan – samma år som den då extremt förlamade och nu döde Christopher Reeve tryckte på bollknappen på Times Square – dansade jag och den före detta popstjärnan Andrew Box med kyparen Tim.

Tim döptes om till ”Mister Timmy”, med indiskt uttal. Det tyckte vi var hysteriskt roligt. ”Mistah Timmy, mistah Timmy” sjöng vi tyskt rytmiskt om och om och om igen medan Gangsta-Goldblume i baren mixade vansinniga technovax och fyllde Louis Roederer i glasen ända tills vi hängde som apor i taken.

Och heliumballonger förstås.

Heliumballonger är larvigt underhållande.

Kalle Anka, Musse Pigg, Pluto, Pluto, P-L-U-T-O med gaybebisröst.

Då blir det svårt att ta sig till Times Square, trots att avsikterna alltid är att hinna dit innan bollen släpps på tolvslaget.

Lär inte ha varit på Times Square i går heller.

Men på Les Halles var jag. Så mycket vet jag – om inte taxin krockade.

För jag sticker dit n u.

Gott nytt år, älsklingar.

Årets filmer, 1–15 (av sedda 116): ”Sideways”, ”Spider-Man 2”, ”Garden State”, ”Closer”, ”The Aviator”, ”Superhjältarna”, ”Collateral”, ”Napoleon Dynamite”, ”Kinsey”, ”Million Dollar Baby”, ”Dogville”, ”Team America”, ”Fahrenheit 911”, ”Finding Neverland” och ”Eternal sunshine of the spotless mind”.

Just det: Mike Tyson åt juldagsmiddag på en Denny’s i Arizona. Snäppet deppigare än när systrarna Graaf tillbringade julafton på en pizzeria i Kungsängen.

Årets tv, 1–10 (av sedda cirka 35): ”South Park”, ”Boston legal” (ny), ”Simma lugnt, Larry”, ”Entourage” (ny), Ted Koppel, ”Joan of Arcadia”, Conan O’Brien, ”Vita huset”, Jon Stewart och ”Lost” (ny).

Ja, jag r ä k n a r filmer.

Det var ändå nåt visst att se 12 jultomtar i full mundering, med skäggen bortvikta, tokpackade på en irländsk bar på Cleveland Place i SoHo dagen före julafton.

Bara i New York, barn, bara i New York.

Knäxxx in the city

Fredrik Virtanen

ARTIKELN HANDLAR OM