Nyqvist: Pappa tyckte det jag gjorde var skit

NÖJE

Fick sitt erkännande efter faderns död

Foto: "lite charmigt surt" Skådespelaren Michael Nyqvist har nyligen köpt ett sommarställe i Norrtälje. ”Jag känner mig väldigt hemma här i Norrtälje – det är bra och lagom”, säger han.

Advokatsonen blev skådis.

Folkkär och hyllad väntade Michael Nyqvist på sin fars erkännande.

Han hittade det i en garderob – efter begravningen.

Restaurangbåten S/S Norrtelje är egentligen fylld till relingen med matgäster. Sommarvädret 2007 gör ett av sina få undantag och det är lunchrusning när Michael Nyqvist, 46, med ett ”vänta lite” försvinner iväg mot personalen.

Att ansiktet har växt igen fullständigt i ett inspelningsanpassat Arn-skägg spelar ingen roll. Folk känner igen Nyqvist. Inte minst i Norrtälje där skådespelaren har tillbringat somrarna sedan han var två år gammal.

”Bra och lagom”

En minut senare sitter vi i en rymlig hytt under däck. Ensamma i lugn och ro och påpassade av en trevlig servitris som Michael Nyqvist omedelbart charmar.

–?Jag känner mig väldigt hemma här i Norrtälje – det är bra och lagom. Inte för många poesiaftnar. Lite charmigt surt, så som det ska vara, säger han.

–?Jag gillar vanliga människor. Allt är så tillgjort inne i Stockholm. Jag blir matt på det här. Man måste ladda sina åsikter innan man kommer till morgonfikat, liksom. Jag har inga åsikter, bara drifter.

Köpt sommarställe

Nu har han tagit ett steg till mot barndomsminnena i Norrtälje. Familjen har precis köpt ett sommarställe ute i skärgården och det är fullt upp med renoveringen.

–?Så in i helvete, vettu. Det är vidrigt. Beslut hela dagarna och ibland måste jag erkänna att jag inte riktigt, vad jag pratar om, säger Michael.

Du gör inget själv?

–?Jag försöker hålla mig borta, men lite hoppar jag in. Bastun vid vattnet börjar bli klar. Det är en dröm och jag är oerhört glad.

Vid sidan av skärgårdspysslet är det jobb som gäller. Filminspelning i Skottland och manuspluggande på motionscykeln på skärgårdsön.

–?Vi håller på att repetera ”Är detta en människa?” med Norén nu, en monolog som handlar om Auschwitz. Det är över 100 sidor som ska in.

Monologen, som har premiär på Chinateatern den 10 september, har han gjort förut. En av gångerna med sin far i publiken.

–?Av någon anledning så reste sig alla upp och då var han riktigt stolt. Då var han väldigt dålig också, så det var det sista han såg.

”Väldigt snål”

Stod ni varandra nära?

–?Nej. Han var advokat och väldigt upptagen av sitt arbete. Det var svårt om man ville att han skulle laga en punka och han sa att det behövdes en huvudförhandling och skiljedomare.

Hur såg han på att du valde att bli skådespelare?

–?I början ville han att jag skulle bli advokat och allmänt skärpa mig, tror jag. Han tyckte egentligen att det var ett jäkla skit att hålla på med. Första gången jag spelade ”Fröken Julie” sa han att det var fantastiskt bra. ”Alla var jättebra. Ja, utom du då.” Han var väldigt snål så. Jag minns att vi bråkade då.

Garderoben full

Det stora erkännandet kom.

Men Michael Nyqvist fick gräva fram det själv.

–?Han kunde inte säga det riktigt. Men när han dog rensade jag hans lägenhet och hittade en hel garderob full med urklipp, understruket med gult. Det var inte bara DN utan även tidningar allt ifrån Tyskland och England till Jönköping. Han hade plockat på sig allt från min karriär. Affischer och programblad. Han hade total koll på vad jag gjort. Jag blev tagen, faktiskt, säger Michael och tystnar.

Men uppväxten började inte i ett advokathem utan på ett barnhem. I P?1:s ”Sommar” berättade Michael Nyqvist nyligen om när han bestämde sig för att leta upp sina rötter. Och den snåriga känsloresan fram till sina biologiska föräldrar – sin svenska mamma och italienske pappa.

Dömer inte folk

–?Att inte veta riktigt varifrån jag kommer, det är en stor sorg. Jag vet var det var, på nåt sätt varför och vem min mamma och min pappa var. Men jag vet inte vilka som var där.

–?Och det är nog det där första året som jag håller på med mycket. Det gör också att jag inte dömer människor efter hudfärg och så. För jag vet att man får egenskaper med uppväxten. Jag har själv genomlevt det.

Nyqvist om...

Joacim Persson