Rent Kent-ideologiskt känns det självklart

NÖJE

Håkan Steen om att Kent lägger ner: ”De har ju uppnått allt de kan uppnå i Sverige”

1 av 3

Kent lägger av.

Märkligt nog blir jag inte det minsta förvånad.

Rent Kent-ideologiskt känns det helt självklart att de väljer att sluta när de fortfarande är landets största band.

Kent har ända sedan debutalbumet 1995 varit exemplariskt bra på att ta hand om sin karriär. Med beundransvärd konsekvens har de tagit små steg framåt och lyckats få sin musik att följa med dit de själva befunnit sig i livet.

Bandet som bott i Stockholm i över tjugo år men fortfarande väldigt mycket är från Eskilstuna har aldrig ställt upp på en massa trams utan byggt sin karriär helt på egna villkor. Inte heller har de gjort för mycket. Med kommande plattan ”Då som nu för alltid” räknar vi till tolv studioalbum på 21 år.

Det viktiga har varit att det ska bli så bra som möjligt. Främst för att Kent skulle hata sig själva om de släppte ifrån sig något som kändes det minsta halvhjärtat.

Värdigheten har varit intakt och det är bland annat därför Kent är det största svenska rockbandet någonsin, med en unikt hängiven skara fans.

Därför är det också logiskt att Kent slutar när de fortfarande är på topp. De har ju uppnått allt de kan uppnå i Sverige. Och det är svårare att spela i ett rockband ju äldre man blir. Tre av fyra i Kent fyller 46 i år och inte för att det är någon ålder för en artist 2016 anar jag att få saker skrämmer det här bandet mer än att bli kallade irrelevanta gamla gubbar. De ljumma recensionerna av fjolårets enda konsert på Bråvalla-festivalen fungerade möjligen som en liten varningsklocka.

Bättre att gå ut med stil, och det är bara att lyfta på hatten för hur Kent gör det. Videon ”Då som nu för alltid”, som dök upp i går kväll, är rent gripande med alla referenser till skivomslag och andra detaljer ur Kent-historien.

Vi får ett sista studioalbum, en samlingsplatta och en lång arenaturné i höst. Och för att fansen ska få tid att vänja sig vid tanken på en värld utan Kent publiceras dödsrunan redan nu.

”Det här är slutet för att de bästa av alla gårdagens och morgondagens fester har ett avsked i sig”, som de skriver själva i dagens pressmeddelande.

Jag såg Kent första gången i ett öltält i Hultsfred 1994 och har sett dem otaliga gånger sedan dess. Inte många band har jag skrivit mer om under min tid som musikjournalist. Få svenska artister har fått till en svit album som jag håller högre.

Att de stora känslorna flödade på sociala medier när nyheten blev känd förvånade inte. Kent hör till den lilla skaran band som människor lutar sina liv emot. Jocke Bergs texter har den effekten, och musiken är sällsynt bra på att accentuera det.

Men jag sörjer inte. Istället högaktar jag beslutet att lägga av på ett så här snyggt sätt. The Ark, som Kent en gång hjälpte fram, gjorde likadant härom året och det är precis så ett bra band ska göra.

Och skivorna finns ju kvar. Sannolikt är det här heller inte det sista vi hör från Kent-medlemmarna. Alla har redan varit involverade i olika sidoprojekt. Jocke Berg har skrivit hits åt både Titiyo och Ellie Goulding och sjungit duett med Lisa Nilsson. Tanken på en soloskiva från honom känns långt ifrån orimlig.

Så allt blir nog bra, ska ni se. Framför allt lär det bli ett väldigt speciellt och känsloladdat sista Kent-år.

ARTIKELN HANDLAR OM

Kent

Musik