– Tack för er tolva Sverige

NÖJE

Alexanders karisma träffar direkt i hjärtat

Foto: LINA BOSTRÖM EINARSSON
Alexander Rybak skapar europeisk samhörighet med sin fiol. ”Fairytale är en inter-europeisk låt som alla från Eilat i söder till Thule i norr, från Vladivostok i öster till Galway i väst kan identifiera sig med”, skriver norske kolumnisten Jostein Pedersen.
Jostein Pedersen.

Kära Sverige, tack för tolvan och beklagar att Europa inte var mogen för operapop.

Det fanns aldrig något tvivel om att det skulle vara Alexander.

Redan när han framförde Fairytale under den norska semifinalen i februari, började internethälsningarna att strömma in från hela Europa. Sedan dess har det bara fortsatt. Hans vinst i Moskva var ren utklassning och historiskt stor.

Varför vi vann?

Fairytale är en inter-europeisk låt som alla från Eilat i söder till Thule i norr, från Vladivostok i öster till Galway i väst kan identifiera sig med. Varje kultur har sina ”spelmän”. När ”spelmannen” har en sådan karisma och talang som Alexander, blir vägen oftast den kortaste: från hjärta till hjärta – oavsett var och vem du är.

Dessutom är Alexander Rybak mer universell än många artister. Med fiol, talang och charm, han talar ett ”lingua franca”, som är få förunnat. Det finns två länder – hans födelseland Vitryssland och hans hemland Norge - som är stolta nu. Och det är helt okej, vi är vana att dela på glädjen!

Norge är känt som ESC-historiens sämsta länder med flest sistaplatser, varav fyra nollpoängare.

Repetitionsdagarna här i Moskva har varit absurda med Norge som storfavorit från dag ett – alldeles oavsett hur dåligt vi tyckt att det gått på repen.

Men så small det till, bildproduktionen satt som ett smäck, Alexander gnistrade – och då sa magkänslan att det kanske var möjligt.

Vi är lite blygsamma av oss ...

Anledningen är att vi är vana vid att vara lillebror i Norden.

Norsk pop är i stort sett ett skämt utomlands, samtidigt som vi gör det bra när det gäller extrema genrer som black metall, klassiskt och jazz.

Vi fick pop-radio i Norge nästan 30 år efter Sverige. Popmusiken har inte varit creddig bland våra recensenter och proffstyckare, men nu kommer Alexanders generation och den bryr sig inte.

De får ut sin musik ändå, via nätet - och då kan förståsigpåarna sitta där med sina gratis-cd från de multinationella, hjälplösa skivbolagen som redan get upp hoppet om framtiden. Som om popmusik någonsin skulle bli omodernt!

Tillsammans med Nordens minsting Island svepte in med en nordanvind över Europatoppen i år.

Yohanna är egentligen inte så annorlunda jämfört med Alexander; okonstlad, naturlig och dessutom tar hon jobbet på scen som sitt kall. Hon sjöng en ganska gammaldags ballad, men ingen kan tvivla på att hon menar varje ord. Hon hade varken hjul, akrobater, halvnakna kroppar eller kostymer för att hjälpa henne.

Det var den organiska, dynamiska och naturliga ungdomen som vann i Moskva i natt!

Idag är det vår nationaldag när vi norrmän hälsar varandra med ”gratulerer på dagen”.

I dag har vi dubbel anledning att fira. Men vi delar gärna Alexander med resten av världen!

Jostein Pedersen är schlagerkrönikör på norska tidningen Verdens Gang.

Jostein Pedersen

ARTIKELN HANDLAR OM