Mejla

Sandra Wejbro

Starka svampar måste ha rökts i Malmö när ”Solstollarna” skapades

Läs Sandra Wejbros krönika

Barnprogrammet ”Solstollarna” blandade nakna bröst med buskis och sentimentala schlagers om att bli dumpad.

Svensk tv blir aldrig så bisarr igen.

Sandra Wejbro.

En snabb surfrunda in på SVT:s oppetarkiv.se ökar pulsen, väter tårkanalerna och misshandlar nostalginerverna till en blöt massa.

Snabbt kan man konstatera att extra starka svampar måste ha rökts i konferensrummen nere på kanalens Malmöredaktion.

För hur ska man annars förklara serier som ”Lackalänga” från 1987 (en märklig såpa i folkhögskolemiljö) eller ”Solstollarna” (1985)?
 

Många som såg Ola Ströms och Per Dunsös klassiska sommarserie minns säkert sekreteraren Ulla-Bella, gästartisten Samantha Fox och sjöjungfrun som simmade topless varje vecka. Men det mest banbrytande med ”Solstollarna” var att det inte fanns någon egentlig handling.

Den tunna röda tråd jag kan se är frågeställningen om huruvida sjöjungfrur existerar eller inte. I slutet av varje program får vi se ”havefruen” simma i en stor inomhustank för att sedan klättra upp på sin sten utanför Köpenhamn, topless.

Resten av programtiden består av musik, ofta samma låtar varje vecka, med tidstypiska och sentimentala texter (”önskar att du fanns i min videovärld, då frös jag bilden av dig”). Den skånska semesterorten styrs av Knegoff (Ström) och hans två extra personligheter ”Kamrern” och ”Ulla-Bella sekreterare”.

Ordvitsar som att danskar säger ”på fjernsyn” i stället för ”på återseende” blandas med dansande kvinnor i baddräkter och obegripliga buskis-karaktärer som Skumberg.

När ”Solstollarna” hade premiär fanns det bara två tv-kanaler i Sverige. Gympa, yuppies och reklam var exotiska företeelser och den lätta underhållningen famlade i mörkret. Då blev Ulla-Bellas noppiga mössa ett trevande steg på väg mot dagens cyniska tv-landskap. Den monumentala konstigheten är både häpnadsväckande och lite charmig.

Jag tvivlar på att det finns samma utrymme att experimentera i dag.
 

Topp fem dramatips i ”Öppet arkiv”:

1. ”Hammarkullen” (1997). Peter Birros tv-klassiker.

2. ”Grötbögen” (1997). En Thorsten Flinck i högform.

3. ”Tre kärlekar” (1989). Familjekrönika av Lars Molin.

4. ”Radioskugga” (1995). Lyckat försök att försvenska ”Twin Peaks”.

5. ”Sparvöga” (1989). För Marie Fredrikssons deppiga ledmotiv.

1 av 2

WEJBROMETERN

Stekhett

Bill Skarsgård är magnetiskt het i ”Hemlock Grove” (Netflix). Kan bli THE Skarsgård i framtiden.

Ljummet

”Hela Sveriges fredag”-laget bestående av Blondinbella, ”FCZ”-Tore Kullgren och excentriske matgurun Edward Blom förra veckan var utsökt udda tv-magi.

Iskallt

Jag rasar mot att BBC lagt ned fina ”The hour” (SVT1) och därmed berövar oss en planerad tredje säsong.

avSandra Wejbro