Mejla

Markus Larsson

Stockholm är allas fel

Bruno Wintzell och Dominika Peczynski ledde ”Tutti frutti” på TV3.
Bruno Wintzell och Dominika Peczynski ledde ”Tutti frutti” på TV3.

NÖJE

Väldigt många verkar missnöjda med Stockholm.

Vad beror det på?

Det är ekonomin, dummer.

För många år sedan satt jag och pustade ut efter att ha pissat i samma ränna som operasångaren Bruno Wintzell på Spy Bar.

För mig var Wintzell på den tiden mest känd för tv-programmet ”Tutti frutti” på TV 3. Det gick i all enkelhet ut på att cin-cin-baletten, ett gäng lättklädda damer, med jämna mellanrum visade brösten av lite oklar anledning.

Programledaren Wintzell :

”Och här kommer fröken Ananas. Oooh!”

Min relation med Stockholm kunde säkert ha börjat bättre.

Det var inte mycket att skriva hem om.

Tjäna pengar, eller dö. Bli något, eller dra

Jag ville inte skriva hem alls. Vad skulle jag säga till mina föräldrar i Kiruna?

Att jag satt pank vid ett fönster i en, med den tidens mått mätt, dyr andrahandslägenhet på Södermalm och kollade på soluppgången? Att jag lyssnade på ”Ol’ 55” med Tom Waits? Att jag var en värdelös nöjesreporter och att mitt vikariat snart var slut? Att jag var pangfull igen?

Dominika Peczynski, Filip Hammar och Bruno Wintzell 1996.

Nu som då handlade Stockholm, precis som allt annat, om en sak. Rapparen 50 Cent formulerade det bäst:

Tjäna pengar, eller dö. Bli något, eller dra.

Som om alla hade alternativet att stanna kvar i sin lilla hemstad?

Jag och min storebror lyckades åtminstone med att tjäna pengar. Åh, hurra. Som de flesta klassresenärer är vi sedan dess inte hemma någonstans. Inte i Stockholm, inte i Kiruna, inte i Göteborg, inte i Boden. Allt är främmande.

Men när jag läser alla texter, i en rolig debatt om Stockholm på diverse kultursidor, att vår huvudstad är tråkig, onödig, snobbig och kall, som i en gammal Orup-låt för exakt 146 år sedan, börjar jag att fnissa.

Som om alla hade alternativet att stanna kvar i sin lilla hemstad? Som om alla hade ett val i den våldsamma urbaniseringen efter det tidiga 90-talets finanskris när jobben försvann överallt?

Har vi inte kommit längre? Är storstaden per definition värd att hata och är landsorten i sin tur en oas av värme och genuina människor?

Haha. Nä.

Jag har upplevt båda sidor och inget av det är sant. Det är ungefär lika illa överallt.

Snö över Riddarholmen i älskade hatade Stockholm.

Vad folk som skriver om Stockholm glömmer är ekonomin. Det kan vara en förklaring till missnöjet.

Sedan 1995 har reallönerna i Sverige ökat med 51 procent. Samtidigt har bostadspriserna i centrala Stockholm ökat med 334 procent.

Inte ens den rika och urbana medelklassen, som jag själv tillhör, är oskadd. Folk har inte råd att skilja sig längre. De stannar hellre kvar i sina förbannade förhållanden.

Nu säger säkert någon att det bara är att flytta. Absolut. Jag har gjort det en gång. Jag har redan lämnat mina föräldrar i Tornedalen och tanken att även säga hej då till min bror och hans söner är ovärdig. Vem är jag utan dem? Tror ni att att ett zoom-möte räcker?

Jag har sett vänner förlora allt, sett dem kämpa utan pengar i en stad som hatar fattiga

Om det vore så enkelt att flytta skulle lämmeltågen gå mellan Karesuando och Ystad varje gång en person fick en liten nyck.

Jag har sett vänner förlora allt, sett dem kämpa utan pengar i en stad som hatar fattiga. Det är inte värdigt. Och det som händer i Stockholm sker snart i en stad eller by nära dig.

Stockholm har många utmaningar framför sig. Klimatet gör det för varmt i betongen om sommaren, bostadspriserna driver bort alla som vill bo här, framtiden är grön och landsbygd.

Men Stockholm är samtidigt inget som existerar utan alla som flyttat hit från Göteborg, Jönköping, Kiruna, Umeå och Molkom. Det är en idé, en hägring och en myt som alla har varit med om att skapa. Om du hatar Stockholm hatar du också dig själv. Det ena existerar inte utan det andra.

Allt hör ihop. Staden är precis som resten av landet. Det är du och jag och ibland vackert.

Det var bonnjävlarna som byggde staden, och det är bonnjävlarna som en dag kommer att lämna den.

Efter det blir Stockholm ingenting.

Ungefär som att stå och hänga ut veken bredvid en operasångare på Spy Bar.

ANNONS EXTERN LÄNK

SISTA CHANSEN – Jätterea på supersäljarna inom TV. Spara tusenlappar. Köp här

Komplett.se

Av: 

Markus Larsson

Publisert:

LÄS VIDARE

Programledarna om tiden efter ”Bingolotto”: ”Kändes befriande”

ÄMNEN I ARTIKELN

Stockholm

Bruno Wintzell

Karesuando

Kiruna

Bostadspriser