Tommy Nilsson om sitt nya beroende

1 av 3
NÖJE

När Tommy Nilsson slutade dricka bytte han ut ett beroende mot ett annat.

Det berättar han i podcasten ”Öppet hjärta”.

– Det är nävar jag trycker i mig, säger han om sitt sockerberoende.

Tommy Nilsson, 57, slutade dricka för sju år sedan. I samband med att han la ner alkoholen helt började han i stället dricka enorma mängder läsk.

– Det började med att jag bytte ut drickat mot en tvåliters-cola om dagen, till maten och till allting, säger Tommy Nilsson i podcasten ”Öppet hjärta” med Marcus Birro.

– Nu dricker jag inte lika mycket läsk längre. Men det var det första som hände. Har jag en skål med godis framför mig så drar jag i mig den. Det är nävar, jag trycker in i truten. En chokladkaka går på två sekunder.

Han menar att det är ett missbrukarbeteende som går igen.

”Jag spyr bara jag tänker på det”

I podcasten berättar han även om perioden som alkoholist, och hur man som artist alltid omges av alkohol.

– I min galna värld som jag lever i så är det så fort man kliver av scenen så ska man unna sig en back öl, säger han.

– Det är en av få arbetsplatser där det finns alkohol, och att man räknar med att det ska finnas.

Av princip har han dock aldrig druckit inför en spelning.

– Jag har varit alkoholpåverkad bara två-tre gånger innan ett gig.

Ett av undantagen var när han spelade med Easy action i samband med en turnépremiär på kåren i Stockholm.

– Jag satt tillsammans med vår manager och en kille till i bandet. Vi drog i oss fem, sex irish coffees var. Vem fan vill dricka det? Jag spyr bara jag tänker på det. Då kommer jag ihåg att jag var berusad, det var inte så kul. Jag kan inte sjunga om jag dricker två öl.

Har inga problem med alkohol

Även om Tommy Nilsson har slutat dricka har han inga problem med att ha alkohol runt omkring sig.

– Jag har sprit hemma, och jag köper hem till Linda (reds. anm. sambon) och häller upp ett glas vin till henne till maten. Det är inget konstigt med det, säger Tommy Nilsson.

– Vii kan sitta och käka, hon och jag, och jag vet att det är ett gott fint vin jag köpt till henne. Och så kan jag säga: ”Hur smakar det, passar det till maten, var det okej?” Den upplevelsen har jag kvar utan att smaka.

ARTIKELN HANDLAR OM