Han sprider bara kaos omkring sig

NÖJE

HULTSFRED

Nämen, så oväntat.

Pete Doherty fick "transportproblem".

Orkar inte tänka på eländet.

Jag ser hellre fram emot Kent.

Ställ klockan på 21.30 i kväll.

När Kent börjar spela når festivalen sitt klimax.

Gruppen har inte bara öppet mål.

Bollen står på mållinjen, målvakten ligger utslagen nere vid hörnflaggan och gruppen behöver bara fnysa lite lätt på lädret för att vinna.

Förutsättningarna kan inte bli bättre.

Sveriges största band, festivalens största scen och minst 20 000 personer som samlas för att ge den sista kvällen vingar.

Jag kan redan känna hur marken skakar under fötterna. Jag kan föreställa mig allsången i en "747", en "Dom som försvann" eller en "Musik non stop".

Jag kan redan se hur bandet gör entré, hur Sami Sirviö kryper ihop över sin gitarr och hur Jocke Berg slår sig över hjärtat och piskar med mikrofonsladden.

Jag kan känna hur ljudvolymen skrynklar ihop mina trumhinnor.

Jag ryser av bara tanken. Jag kan inte hjälpa det. Jag är så löjligt fascinerad av konserter där sampelet mellan publiken och artisterna blir... övernaturligt.

Det är en himmelsk drog.

Konserten kommer dessutom vara helt befriad från överdimensionerade tält, klädkoder och andra fåniga påhitt.

Kent gör inga fler spelningar i år.

Det lär inte behövas.

Titta här intill.

Pete Doherty lever verkligen upp till förväntningarna.

Han är vår tids sorgliga svar på Johnny Thunders - en svårt sargad människa som sprider kaos omkring sig. Doherty verkar ligga sked med liemannen varenda vaken minut.

Och framför allt har Pete, av förklarliga skäl, svårt att passa tider. Det heter att hans planerade konsert blivit försenad på grund av "transportproblem".

Meningen var att Babyshambles skulle ha börjat 01.15.

Den tiden ändrades till 02.20.

Klockan 02.32 gick han på scenen.

Rock"n"roll.

Markus Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM