Festivalen utklassar alla andra

NÖJE

GÖTEBORG

På papperet var Way Out West en strålande popfestival.

Och med facit i hand:

Papperet ljög inte.

Vi hade kanske inte tur med vädret.

I skrivande stund, mitt under The Arks spelning, drar det in en mindre asiatisk monsun över Slottsskogen.

Publiken gömmer sig under blåa regnponchor. Det ser ut som att området invaderas av blöta smurfar.

Men inte ens de återkommande skyfallen och åskskurarna kunde sabotera Way Out West.

Programmet kunde helt enkelt inte regna bort. Det höll för hög klass.

Vi fick se en rasande bra blandning av jeansrock, soul, hiphop, irländskt fylleskrål, karnevalpunk och The Hives. En blandning som, om ni frågar mig, utklassade alla andra svenska musikfestivaler i år.

Way Out Wests program påminde om Stockholms stoltaste festival – 90-talsfenomenet Lollipop – eller någon av de bästa årgångarna av Hultsfred.

Att samma blandning sålde slut på alla 16 000 biljetter bevisar flera glädjande saker.

Det går fortfarande att arrangera stora och smarta popfestivaler för en initierad och musikintresserad publik.

Det går att satsa på bredd och kredd.

Det går till och med att strunta i jobbig metal. Många anser ju annars att hårdrock är det säkraste sättet för att festivalernas biljettförsäljning och ekonomi ska sjunga halleluja.

Mod och en tydlig smakprofil – det kändes som att det fanns en tanke bakom allt som presenterades på Way Out West – räcker tydligen långt.

Kvalitet och kunskap lönar sig.

Man tackar.

Så ... ses vi på samma plats nästa år?

Kommer Way Out West att återkomma hösten 2008?

Om det finns nån rättvisa borde den chansen vara lika stor som Erykah Badus peruk.

Markus Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM