”Säsong” är vacker – men bedövande långtråkig

avJan-Olov Andersson

Säsong

Regi John Skoog, med Aron Skoog, Agnieszka Podsiadlik, Billie Åstrand, Grzegorz Falkowski. Gitt Persson.

dokumentär

Vackra bilder från den skånska landsbygden. Mycket kor. Och lantbruksmaskiner.

Säga vad man vill om John Skoogs långfilmsdebut ”Säsong”, men den liknar inget annat.

Egentligen vet jag inte om dokumentär är rätt beskrivning på ”Säsong”. Regissören John Skoog och Anna Karasinska står som manusförfattare.
Men filmen har ingen handling på normalt sätt. Här finns en scen som har en tydlig början och slut. Ett gäng tonåringar super, en av dem blir redlös, de andra förnedrar honom genom att då ta elaka bilder på honom.
När filmen vann toppriset på danska dokumentärfilmsfestivalen Cph:dox tidigare i år, löd motiveringen bland annat Om Tarkovskij hade spelat videospel och var en svensk lantbrukare så skulle hans filmer ha kunnat se ut så här.
Några morgontidningskollegor har tokhyllat filmen.
En av dem, han som tycker att svenska filmkritiker är alldeles för vänliga mot svenska filmer, ser en ambition att teckna ett stelnat samhälle i förändring.

Jojo. Vi ser helt uppenbart filmen med väldigt olika ögon.
Jag ser polska gästarbetare som kommer till Sverige. Kor. Lantbruksmaskiner. Badande barn. En gammal gubbe som berättar en rätt poänglös anekdot. Logdans. Kor. Lantbruksmaskiner. Jakt på mördarsniglar. Ännu mer kor. Och lantbruksmaskiner.
”Säsong” är mer ett tillstånd än en traditionell film. Tablåer som pågår i någon minut och sedan plötsligt bara tar slut. Som i Roy Anderssons filmer, fast utan smink, utan att det finns någon tydlig poäng med scenerna.
”Säsong” har tveklöst vissa förtjänster. Guldbaggevinnande filmfotografen Ita Zroniec-Zajts (”Yarden”) bildspråk. Hon kan skapa någon slags suggestiv bildpoesi av en ko i en skog. Eller lantbruksmaskiner i arbete. Särskilt då filmen också präglas av ett suveränt ljudarbete, vid något enstaka tillfälle även musikaliskt.
Men det går heller inte att komma ifrån att hur vacker ”Säsong” stundtals än är, så är filmen också bedövande långtråkig.

ARTIKELN HANDLAR OM