Mandelmann: ”Man känner sig som Ulf Lundell”

Gustav Mandelmann om: succén, nya säsongen, marmeladbråket, Akram och nya boken

Foto: CECILIA MÖLLER
Gustav och Marie Mandelmann gjorde succé med sitt program i TV4.
NÖJE

Mandelmanns förbereder för fullt för besökspremiär – med sonens nya biljettsystem.

Samtidigt har TV4 intensifierat inspelningen av kommande säsongen.

– Man känner sig som Ulf Lundell till slut, säger Gustav Mandelmann och skrattar.

Det är bråda dagar för familjen Mandelmann.

Gustav Mandelmann rensar vitlök och plockar sten vid Ensamma trädet, strax utanför själva trädgården.

– Ja, jäkelen. Vi planterar och sår, det är fullt ös. I dag har vi sått solrosor, sedan är det är lammning, och så väntar vi några kalvar till. Nu är det det gröna vi väntar på. Vi brukar säga att vi öppnar när tomaterna är mogna, i år den 30 juni. Men vi är redo för anstormning, säger han.

Besökstrycket har inte blivit mindre efter TV4-succén ”Mandelmanns gård”, nu tvingas de införa biljettsystem för att ingen besökare ska tvingas vända vid grinden.

– Det är många som hör av sig redan nu. En av sönerna bygger ett betalsystem ihop med en vän som är tekniskt geni. Man får en QR-kod i mobilen, det är high tech om man jämför med en vitlök, även om en vitlök också är ganska intrikat med alla lager, säger han.

Så blir nya säsongen

Förra veckan spelade de in andra avsnittet av kommande säsongen. I år har produktionsbolaget ökat antalet inspelningsdagar och stannar sju dagar för varje avsnitt.

– Det verkar som att de vill ha mer av oss, det är oförklarligt. Det är jätteroligt, men efter en sån vecka känner man sig som Ulf Lundell till slut.

Han skrattar.

Tittarna kommer känna igen sig även i höst, även om nyheter är ofrånkomligt.

– Förra året var lamningen knepig, i år gick den lättare. Häromdagen gick motorn sönder som öppnar luckorna i växthuset och snurrade runt och krossade glas. Det händer alltid saker.

Bråkar med myndigheterna: ”Störtlöjligt”

Vinden blåser i Ensamma trädet, och i vindkraftverket som skapade tillfälligt grannbråk för tre år sedan.

– De har nog insett att det inte var så farligt ändå. Man blir får energi bara av att titta när det snurrar. Och så kan man basta och sätta på ugnen med gott samvete.

Ett bråk som däremot får Gustav Mandelmanns röst att fräsa till är myndigheternas hot om böter om de fortsätter sälja sin ”Lyckomarmelad” och ”Trotjänarkorv”.

– Det är störtlöjligt, det handlar om en enskild inspektör utan humor. Vi försöker överleva genom att ha unika produkter med unika namn. När inspektören själv åker på semester till Italien köper han säkert det unika, men här hemma kan man vara livsmedelsfascist. Ett förslag är att ta bort etiketterna och ha en pärm bredvid som en katekes, men ska det behövas? Det handlar om en enskild inspektör som inte har humor. Det tar bort vår lust.

Ger ut bok i Nederländerna

I dagarna har deras kokbok översatts till holländska ”Mandelmanns kookboek”.

– Den holländska förläggaren var på besök i Sverige och såg får bok och blev förtjust, och en kvinna från Österlen har översatt den. Den skulle ges ut till mors dag.

Drar ni in mycket pengar på böckerna?

– Nej, vi har väl fått 10 000 eller nånting. Man blir inte jätterik på böcker men det är väldigt roligt att göra dem. Det är inga deckare som säljer som smör. Vår andra bok har getts ut i Tyskland också, det kommer faktiskt tyska ungdomar som vill se det i verkligheten. Snart kanske det kommer holländare med, säger han och skrattar.

FAKTA

Gustav Mandelmann om...

Utökade inspelningsdagar:

– Det behövdes någon mer dag för att få med allt man vill skildra. I år fick de med körsbärsblommorna som de missade förra året, det är galet vackert. Och lövgrodornas sång om kvällen, när de ropar efter kvinnor, hongrodor i dammen.

Situationen för Akram, 19, som flytt för sitt liv till Sverige:

– Det är inga roliga nyheter. Han har inte hört något om sin familj, talibanerna har tagit ännu hårdare tag om regionen. Om några veckor åker jag och Marie med honom upp till Migrationsverket för att reda ut hans skäl för att få stanna. Han pratar väldigt bra svenska och trivs här. Han är med och arbetar, det är svårt att sitta och rulla tummarna när så mycket är osäkert.