Vi på Saltkråkan (tv-serie)

”Vi på Saltkråkan” skrevs för tv – ska nu uppdateras av SVT

Från skärgårdsmord i Sandhamn till det ultimata skärgårdsmyset – Astrid Lindgrens och Olle Hellboms klassiker ”Vi på Saltkråkan”.

Av: 

Pär Jonasson

”Vi på Saltkråkan” spelades in sommaren 1963.
”Vi på Saltkråkan” spelades in sommaren 1963.

NÖJE

Vi är många som har växt upp med ”Vi på Saltkråkan”, skrattat åt farbror Melkers fumlighet och Tjorvens förnumstiga kommentarer.

En sann skärgårdsidyll, men som tack vare Astrid Lindgrens personliga anslag ändå inte blir allt för sockersöt.

Hon skrev Saltkråkan direkt för tv, det var först efteråt den kom ut i bokform.

”Vi på Saltkråkan” spelades in sommaren 1963 och sändes i Sveriges Television ett halvår senare – Sveriges då enda tv-kanal. Hela befolkningen satt som klistrade framför sina svartvita tv-apparater och alla blev kompisar med Tjorven, Stina, Pelle och Båtsman.

Sommaren 1963 fyllde Louise Edlind Friberg, som spelade Malin, 17 år. Hennes minnen av inspelningarna är inte odelat positiva.

– Ibland får jag en känsla av ensamhet när jag tänker tillbaka, jag var ju den enda i min ålderskategori förutom en del yngre män i det tekniska crewet som hade en ganska tuff jargong. Men det var ju samtidigt så spännande, och första gången jag var i ett vuxet arbetskollektiv. Oerhört lärorikt, berättar Louise Edlind Friberg för Aftonbladet.

Något särskilt inspelningsminne som etsat sig fast?

– Ja, ett som har att göra med just de där tuffa teknikerkillarna. Jag ville också visa mig tuff, så när utedasstunnorna skulle tömmas ställde jag upp och hjälpte till, och lite som ett practical joke från deras sida tyckte de att jag även skulle skura dem. Jag ställde upp, för jag ville inte ses som den där flickan från Franska skolan som var lite fin i kanten.

Men när Astrid Lindgren kom och besökte inspelningen kände sig Louise trygg.

– Hon såg mig, och det gällde förstås även för regissören Olle Hellbom. Men Astrid hade en alldeles speciell förmåga att se folk, oavsett om man var barn eller vuxen. Hon tog folk på allvar och var aldrig mjäkig eller inställsam. Astrid var ärlig och rak och hade en humor jag gillade. Ibland rätt spetsig, men aldrig elak. Och hon var väldigt vänfast.

Stephen Lindhom som Pelle och Louise Edling som Malin.

Tycker du att Saltkråkan har åldrats med värdighet?

– Ja, det tycker jag. Men visst har Saltkråkan åldrats, så jag förstår att SVT vill uppdatera den. Det skulle kunna bli fantastiskt! Vill man att unga människor ska kunna identifiera sig med Saltkråkan måste man göra den lite mer tidsenlig. Till det krävs en regissör som likt Olle Hellbom kan få unga skådespelare att improvisera på samma naturliga sätt som vi gjorde då; vi hade ju aldrig några manus med skrivna repliker, utan fick själva formulera dem.

Det var tack vare Saltkråkan som Louise Edlind Friberg bestämde sig för att satsa på skådespelaryrket.

– Efter skolan tänkte jag att det ju hade gått bra för mig i det enda yrke jag provat på, så jag sökte in till scenskolan och kom in på första försöket. Som 19-åring! Helt otroligt. Att jag hade erfarenheten från Saltkråkan hjälpte mig helt klart att känna mig trygg när jag stod där på scenen inför juryn med Ingmar Bergman i spetsen.

Louise fick en flygande start på karriären, men insåg snart att det inte bara var positivt att alltid bli förknippad med rollen som Malin.

– När jag hade gått ut scenskolan och drömde om en stor teaterkarriär låg det mig lite grann i fatet. Så småningom, när jag blev äldre, kom jag att uppskatta det mer och mer. Numera tycker jag bara att det är roligt, och det är förstås väldigt smickrande att folk fortfarande känner igen mig från när jag var i tonåren trots att jag fyllt 75!

Stephen Lindholm 1994.

Hallå där…

Stephen Lindholm, 66, som spelade Pelle i Vi på Saltkråkan.

Hur ofta blir du påmind om Saltkråkan i dag?

– Minst en gång i veckan, trots att det snart gått 60 år. I tonåren tyckte jag det var jobbigt att hela tiden bli påmind om Pelle, det var ingen bra raggningsgrej... Men så småningom insåg jag att det bara var att gilla läget. Oftast är det ju positiva reaktioner; det hade varit värre om man medverkat i århundradets kalkon.

Vad är det som gör ”Vi på Saltkråkan” så älskad, tror du?

– Allt Astrid Lindgren gjorde är ju väldigt älskat, men Saltkråkan motsvarar väl bilden av hur väldigt många människor vill uppleva sin sommar. Sol, blått vatten, klippor och en relativt bekymmersfri tillvaro. En romantiserad bild av den svenska sommaren. Fast det är fascinerande att många barn även idag gillar Saltkråkan, så den måste ju ha något speciellt…

Var det lika romantiskt när ni spelade in Saltkråkan?

– Det tycker jag nog, det var idylliskt på många sätt, helt i Astrid Lindgrens och regissören Olle Hellboms anda. Vi barn lyssnades på och togs på allvar av de vuxna i filmgänget; på den tiden var det vanligare att barn bara skulle lyda de vuxna eller hålla sig undan.

Vilket är ditt starkaste minne från inspelningarna?

– Jag minns särskilt när Pelles namnsdag skulle firas med gräddtårta, men den hade stått i solen och surnat. Vi var ändå tvungna att äta av den och se ut som om det var jättegott. Efter det kunde jag inte äta vispad grädde på flera år. Ett roligare minne var när en av Malins kavaljerer hade en hundvalp med sig, som jag sedan fick på riktgt. Filmbolaget hade köpt den från en kennel och visste inte vad de skulle göra med den efter filminspelningen, så de frågade om jag ville ha den. Astrid döpte den till Jum-Jum, hon blev tolv år.

Var Astrid med under inspelningarna?

– Ja, hon var ute ett par gånger under varje inspelning, men vi barn blev även hembjudna till henne då och då. Vi hade bra kontakt också senare i livet, om än sporadiskt. Vi pratade alltid när vi stötte på varandra på gatan och snackade på telefon ibland. Astrid var precis så som folk föreställer sig att hon var. Hon brydde sig om hur det gick för oss filmbarn.

Vad hände sedan?

Torsten Lilliecrona 1991.

Torsten Lilliecrona (1921-1999)

Spelade sommarboende Brommabon farbror Melker, pappa till Pelle och Malin, samt deras bröder Niklas och Johan. Filmdebuterade 1942 och spelade i sammanlagt nästan 100 långfilmer. Tillhörde i början av 60-talet tv-teaterns fasta ensemble och var under 30 år engagerad vid Göteborgs stadsteater där han var verksam till 1992.

Maria Johansson på Astrid Lindgrens begravning.

Maria Johansson, 65

Spelade Tjorven som bor på Saltkråkan tillsammans med sin hund Båtsman, sina föräldrar och storasystrarna Teddy och Freddy. Efter sin examen vid Teaterhögskolan 1981 uppmärksammades hon för rollen som rullstolsburna Anna i Den enfaldige mördaren (1982). Efter medverkan i Skärgårdsdoktorn (1998) bestämde hon sig för att sluta skådespela. Utnämndes 2013 till professor vid Stockholms dramatiska högskola.

Kristina Jämtmark 1996.

Kristina Jämtmark, 64

Spelar Stina, barnbarn till fiskargubben Söderman. Kristina ville spela Tjorven, men fick inte rollen, så istället specialskrevs en roll just för henne. Mest känd för sin replik ”Hemma på min gata i stan”. Kristina har som vuxen bland annat jobbat som frisör och receptionist.

Stephen Lindholm, 66

Spelade Pelle, yngst i familjen Melkersson. Trots att Stephen som barn var väldigt trött på journalister valde han som vuxen själv yrket och har sedan 1983 jobbat på tidningen Kommunalarbetaren.

Louise Edlind Friberg, 75

Spelade Malin, äldsta syskonet i familjen Melkersson. Efter scenskolan har Louise spelat många roller på bland annat privatteatrar och i tv-serier, men har också varit riksdagsledamot för Folkpartiet i början av 2000-talet. På senare tid har hon setts i Morden i Sandhamn (2015-2019) och Störst av allt (2019).

ANNONS EXTERN LÄNK

Vitare tänder i höst? Köp tandblekning här – resultat på 30 minuter.

Dentway


Publisert:

Aftonbladet

/

Nöje

/

Vi på Saltkråkan (tv-serie)

LÄS VIDARE

Ovanligt piggt Diggiloo

ÄMNEN I ARTIKELN

Vi på Saltkråkan (tv-serie)

Louise Edlind Friberg

Astrid Lindgren