Bo Holmström skapade en av svensk nyhets-tv:s största klassiker

NÖJE

Han fanns i våra vardagsrum nästan lika länge som tv-apparaterna har stått där.

Bo Holmström.

Han som desperat skrek Lägg ut! för att komma ut i direktsändning. Och som under många, många år var en av landets bästa och mest äventyrslystna tv-journalister.

1 av 13 | Foto: Urban Andersson
Tilldelades Stora Journalistpriset 2007

Lite grann har det förstås med åldern att göra, att han tillhör en av vår tids mest kända tv-journalister.

Han gjorde entré i rutan redan 1960, i tv:s barndom. Blott 22 år gammal bevakade han en dramatisk brand med flera dödsoffer i ett hus på Österlånggatan i Gamla Stan i Stockholm. Det första tv-reportaget.

På den tiden behövdes det inte så mycket för att bli en välkänd tv-profil. Hela svenska folket satt bänkade i tv-sofforna, sugna på nästan vad som helst, bara det rörde på sig. Tv var ett nytt medium och det fanns bara en kanal. Tro sjutton att en ung stilig nyhetsreporter snabbt blev populär.

Men det främsta skälet till att Bo Holmström går till historien som en av vår tids främsta tv-reportrar, är att han i många, många år tillhörde de allra bästa inom sitt yrke. Inte bara mer nyfiken och mer allmänbildad än de flesta av sina kollegor.

En envis jäkel

Han hade också en förmåga att dramatisera sina reportage och han var en envis jäkel som inte gav sig i första taget, knappt något skulle få hindra honom att kunna leverera bilder, prat och intervjuer till tv-tittarna.

Sådana kvaliteter som gör att man skickas ut i världen.

Han varvade jobb som utrikeskorrespondent i bland annat New York, Paris och Rom, med att leda program som ”Magasinet” på hemmaplan.

Under många dramatiska världshändelser har han varit på plats. Han satt på planet som förde ayatollah Khomeini från Paris till Teheran 1979. Följde utvecklingen i Mellanöstern på 1980-talet. Och så vidare.

Och ja, han erkände i intervjuer att fåfänga också hade varit en drivkraft.

Och kändisskapet ledde till än det ena, än det andra.

Efter att Gyllene Tider hade sjungit om ”Flickorna på TV 2” och Björn Skifs om tv-meterologen Åsa Bodén, kom Bluesblockets låt ”Bästa Bosse Holmström” 1981. Där sjöng man om honom som en självgod besserwisser. Till skillnad från de båda tidigare melodierna, blev denna ingen framgång. Folk gillade ju Bo Holmström. Men han själv tog inte illa upp.
– Jag tackar för äran att bli omsjungen. Och tyvärr stämmer det, att tv passiviserar folk, sa han, apropå låtens tema.

Spelade sig själv på film

I och med att Bo Holmström under ett antal år var landets kanske allra mest kända tv-reporter, fick han också skådespelarjobb.
I ett tiotal filmer och tv-serier spelade han tv-reporter. Bland annat Vilgot Sjömans båda omdebatterade ”Jag är nyfiken”-filmer, Bo Widerbergs ”Mannen på taket” och Wallander-avsnittet ”Afrikanen”.

I några fall spelade han uttryckligen sig själv, en tv-reporter som hette Bo Holmström. Både i tv-deckaren ”Dubbelsvindlarna” och i Tage Danielsson-filmen ”Sopor”.

År 2007 fick Bo Holmström Stora Journalistpriset med motiveringen ”För att han i decennier bedrivit journalistik på hög nivå, alltid med egen röst och tillbakalutad skärpa”.

År 2015 fick han tv-priset Kristallens hederspris.

Vill man veta mer om hans spännande journalistliv, är självbiografin ”Lägg ut!: Episoder ur ett journalistliv” (2011) mycket underhållande läsning.

Trots mångfalden i hans journalistiska gärning, står naturligtvis vissa händelser ut mer än andra.
Från tidigt i karriären:

Vid det stora tunnelraset vid Skanstull i Stockholm 1965. Bo Holmström kröp in i tunnlarna för att intervjua de instängda arbetarna.

Från senare i karriären:

Bo Holmström hade gjort en omstart i karriären, på TV 4. 11 september 2003 blev han först att rapportera om dåvarande utrikesministern Anna Lindhs död, då han var på plats utanför Karolinska sjukhuset.
Och så har vi förstås hans klassiska uttryck:

Först under Norrmalmstorgsdramat i augusti 1973. Ett gisslandrama som pågår under flera dygn. En av tv:s direktsändningar från platsen är sekunderna för sen för att få med en explosion inne i banken. Lägg ut! skriker tv-reportern och rapporterar sedan i flera minuter om vad som hänt, hukande bakom polisbilar och statyer på torget.

”Lägg ut! Lägg ut! Lägg uuuuuuut!”

Knappt två år senare, i april 1975, pågår ett gisslandrama på västtyska ambassaden i Stockholm. Det skördade så småningom fyra dödsoffer och 25 skadade.

Strax före midnatt är Bo Holmström på plats för att rapportera direkt från utanför ambassaden. Han står och fryser och väntar på att få sända. Då hörs en kraftig explosion inifrån ambassaden.

Lägg ut! Lägg ut! Lägg uuuuuuut!, skriker han och gestikulerar in i tv-kameran.

Sedan börjar han rapporteringen. Poliser kommer och vill köra bort honom, men han bara pratar på, ibland i bild, ibland utanför bild.

Det ironiska är att inslaget aldrig lades ut, trots Bo Holmströms iver. Men det bandades och visades i efterhand och är nu en av svensk nyhets-tv:s största klassiker.

Och vi är åtskilliga generationer journalister som har kommit i fotspåren på Bo Holmström och påverkats av honom.
Oavsett om vi är ute för att bevaka politik, sport, nöjen eller något annat, vet vi att när det smäller, på ett eller annat sätt, då är det bråttom som satan.

Då kvittar det om vi ska skriva i en tidning, prata i en radiomikrofon eller stå framför en tv-kamera.
Då är det Lägg ut! som gäller.

Det är arvet efter Bo Holmström, en av våra största tv-profiler.

Bo Holmströms karriär i bilder 00:48