Jätteparty när familjen Parnevik firar jul

”Det brukar vara 40 barn och 40 vuxna. Det är jätteroligt”

NÖJE

HOLLYWOOD

I mer än 30 år har Mia och Jesper Parnevik firat jul i USA.

Men i år drar de och deras barn Peg, Penny, Philippa och Phoenix till Sverige.

– Det är 50-årsfester och sen stannar vi över julafton, säger Mia.

En traditionell jul i Parneviks värld i Florida är party i familjens hus.

– Vi är 80 personer. Det är hela svenskligan med familjer. Det brukar vara 40 barn och 40 vuxna. Det är jätteroligt, lite rock ’n roll, säger hon på telefon från hemmet i Jupiter.

Ändå skiljer sig firandet inte mycket från det gamla landet.

– Vi kör svenskt julbord. Tomten kommer klockan tre. Vi har knytkalas. Jag gör den största delen.

Men det är inte den 51-årige golfprofilen som drar på sig tomtedräkten.

– En kompis brukar vara tomte. Han kan alla språk – tyska, engelska och svenska.

När de väl kommer så långt har det varit jul länge i det Parnevikska hemmet.

Juldagen på båten

– Jag började fira jul dagen efter Thanksgivning (25 november, reds anm), säger Mia, 48.

– Jag drog in ganska stor gran. Jag var tvungen att ha julgran även om vi ska vara i Sverige.

Att de bott utomlands i många år innebär inte att de inte följer den svenska kalendern.

– Vi firar 24 december. På juldagen tar vi det lugnt och spelar spel. Ofta brukar det vara fint väder. Då käkar vi rester på båten. Det är så mysigt att sitta där och äta julmat och kunna hoppa i vattnet.

Med åren har schemat på julafton blivit tradition.

– De som är i huset äter gröt på morgonen. Får man mandeln måste man rimma. Sen får barnen öppna en julklapp var.

Därefter sprids julklappsutdelningen ut.

Snapsen helig

– Vi öppnar lite då och då under hela dagen. Jag älskar julklappar och handlar hela året. Det blir alltid lite för mycket och jag glömmer faktiskt bort vad jag köpt, säger hon med ett skratt.

Klockan tolv dukas den jättelika lunchen upp för hela gänget.

– Det är stående julbord hela dagen. Toast skagen är min paradrätt. Sen har vi allt det andra.

Hon rabblar snabbt:

– Prinskorvar, köttbullar, alla sorters sill, julskinka, kalkon, revben och ägghalvor. Det enda vi inte har är dopp i grytan och lutfisk.

Snapsen då?

– Den är helig.

Ingen Kalle

Men den får vänta tills barnen har ätit.

Först därefter är det de vuxnas tur.

– Vi sjunger ”Hej tomtegubbar” och följer samma sånghäfte varje år. Det var Bosse som gjorde det till oss för väldigt länge sen.

Den enda tradition de inte tagit med sig från Sverige är Kalle Anka.

– Vi hade programmet, men det blev så konstigt med tanke på att vi bor två timmar från Disneyworld och att vi har varit där 30 gånger.

Länge var den givmilda figuren med det vita skägget på allvar.

– Barnen trodde sent på tomten, tills de var 12, 13 år. När alla kusiner sa att det bara är fejk, att deras mamma och pappa hade berättat det, sa Peg och Penny nej.

Andra sittningen

Det är just såna minnen som får Mia att tänka på julen med värme.

– Det är så mysigt med ungarna, att se hur deras ögon lyser upp och hur glada de blir. Julen ska man fira med många barn.

När tomten lämnat drar spel och lekar igång.

Samtidigt bjuder värdparet på pepparkaka och glögg.

– Senare på kvällen börjar vi om med en andra sittning. Då brukar de kompisar som firat själva komma över.

Mia sticker inte under stol med att det är jobbigt, men säger också att det är väldigt roligt.

– Det burkar faktiskt inte bli så sent. Jespers hela familj med syrra och barn brukar vara här. De flesta åker hem vid sex eller sju på kvällen och firar sin jul.

Jesper trollade

Men först är det julklappsutdelning för de vuxna.

– Alla köper varsitt paket för en viss summa. Sen lägger vi siffror i en skål och lottar. Man kan byta bort presenten eller sno en present tre gånger. Det kan skilja väldigt och bjuda på allt från en ful tröja till en Ipad.

När det gäller bästa julklappen någonsin behöver Mia inte fundera länge.

– Det var ett år när Jesper var inne i sin trolleriperiod, Vi hade precis fått Penny och jag skulle få en sån där push-gåva efter förlossningen. Han bad mig komma fram när han gjorde ett trick och sa åt mig att skala apelsinen.

– Det gick inte att se att den hade varit öppnad eller att den fuskats med på något sätt. Men i den låg en diamant.

ARTIKELN HANDLAR OM