Schibbyes hårda kritik mot filmen ”438 dagar”

avTT

Martin Schibbyes förhoppning med att låta boken "438 dagar" bli film var att sätta strålkastaren på Kality-fängelset i Etiopien där han och kollegan Johan Persson satt fängslade.

– Men i filmen finns inga etiopiska journalister med. Det var min stora skräck och den visade sig vara befogad, säger Martin Schibbye till TT.

Filmen "438 dagar", som får premiär den 30 augusti, är en ambitiös storfilm med udden riktad mot yttrandefrihetens fiender. Historien bygger på de två svenska journalisterna Martin Schibbyes och Johan Perssons tid som fängslade i Etiopien, vilken de själva har beskrivit i boken med samma namn.

De var båda inblandade i manusprocessen, men i dag säger Martin Schibbye att den färdiga filmen inte ser ut som han hade hoppats på. Han respekterar filmskaparnas konstnärliga val men han saknar exempelvis skildringen av den solidaritet som fanns fångarna emellan.

– Det går nog inte för någon annan att göra en film som jag skulle känna igen mig i. Men min stora skräck var att de skulle strunta i de lokala etiopiska journalisterna, som var en så stor del av boken och av tiden i fängelset och av det som man har jobbat med sedan dess. Och så blev det.

Carl Bildt dyker upp

Carl Bildt (Philip Zandén) spelar en stor roll i handlingen. Tiden då Schibbye och Persson färdas med ONLF-gerillan och sedan blir tillfångatagna av milis skildras också ingående. Men det som visas från Kality-fängelset är mörkt och våldsamt och de andra fångarna beskrivs som småtjuvar och oskyldigt ditsatta knarkare.

– När jag frågade regissören varför man gjort det valet sade han att man visat filmen för en testpublik och att de hade tyckt att fängelset varit för snällt och då hade man ändrat det. Men det är ett konstnärligt val som får stå för dem, säger Martin Schibbye.

1 av 4 | Foto: Naina HelÈn JÂma/TT
Martin Schibbye.

Stor eftertanke

Regissören Jesper Ganslandt säger till TT att han känner till och har förståelse för Martin Schibbyes kritik men understryker att de val som har gjorts har gjorts med stor eftertanke.

– Det är svårt att få med allt och jag förstår att det måste vara konstigt att se sig själv på film, herregud, det hade jag också tyckt. När det gäller de etiopiska journalisterna så filmade vi den delen men det fick i slutändan stå tillbaka. Vi använder i stället Abdullahi Hussein, som i hemlighet samlade in videomaterial med risk för sitt eget liv och blir en viktig person i berättelsen. Jag hoppas att Martin kan känna att vi tar vara på det etiopiska perspektivet när han ser filmen igen.

ARTIKELN HANDLAR OM