- Jag vill inte vara någon bad boy

Foto: MIKAEL GUSTAVSEN
Någon som missat att vi har att göra med en tvättäkta latino?
NÖJE

Med tatueringar, ett jävla språk och låten Adrenaline kom han tvåa i Melodifestivalen.

Dagen efter berättade han om sin alkoholism. Men Mendez har mer att bekänna"

- Jag är envis jävel. Du kanske stänger dörren och låser om dig. Spelar ingen roll. Kommer in ändå. Jag gör inbrott, vad som helst, tar en jävla kofot. Jag ska in. Okej, jag kanske åker fast, fine, men då har jag i alla fall kommit halvvägs. Jag har i alla fall försökt.

Leopoldo Mendez har talat.

Det är en inställning som kan ta en person till himlen eller helvetet. Den har tagit Mendez till himlen, i och för sig via besök i helvetet: det har varit problem med polis, sociala myndigheter, skola, droger och alkoholism, men trots det och trots en månad i fängelse för rattfylla, trots allt: till himlen. Himlen kan vara mycket. Det kan vara fru och tre barn. När Mendez var 16 bestämde han sig: Jag ska bli farsa. Jag ska in.

Det var sent en kväll på Rågsveds tunnelbanestation när tåget från stan gled in på perrongen och hon klev ut på perrongen.

- Jag hade spanat in henne tidigare. Hängde ju i trakterna. På Älvsjöbadet och så. Hade sett henne där. I bikini. Gryyyyyym. Det är hon fortfarande. Hon ser hur bra som helst ut, trots att hon fött tre barn.

Mendez går händelserna i förväg men hittar snabbt tillbaka till perrongen.

- Jag gick raka vägen fram till henne och sa: Fan va bra du ser ut! Kan jag få ditt telefonnummer? Hon bara: Är du dum i huvudet? Jag känner inte dig. Men sen sa hon: Om du tar reda på mitt nummer kan du ringa. Hon trodde inte jag skulle lyckas"

Men Mendez skulle in.

- Självklart fixade jag det. Kan du ge dig fan på. Jag ringde en, två, tre gånger, men hon nobbade mig varje gång.

Tre mitt på hakspetsen. Jag hade gett upp. Du hade gett upp. Alla hade gett upp. Mendez bara lyfte luren en gång till och inte bara det, han hade en plan.

- Lurade henne och bjöd på fest. Hade lånat en lägenhet. Så kom hon och det vara bara jag där. Hahahahaha. Var är folket, liksom? Jo, sa jag, du vet hur svenskar är, sitter länge och förfestar innan de går till den stora festen. Ett på natten var det fortfarande bara vi två och hon sa: Jag fattar vad du håller på med. Det var så allt började.

Mendez är 26 år. Det är det många som är. Men det är inte många i det här landet som vid den åldern har tre barn och en sak är säker, ingen annan popstjärna, manlig eller kvinnlig, har det.

De flesta, kanske alla, har noll ungar.

De är ju bara i vägen när man ska klättra på karriärstegen och, hej, när man lyckats och har publiken i sin hand, vilken popstjärna vill inte i det läget ta tillfället i akt och leva ett liv fullt av vin, kvinnor och sång.

Mendez vill inte. Han vet vad det kan ställa till med.

- Kanske låter konstigt. Men säg så här: kanske hade jag inte lyckats hålla fokus på min karriär om jag inte haft fru och barn. Jag behöver ansvaret. Har haft mycket problem med mig själv genom åren och jag är barnslig. Jag är ett stort barn och utan ansvaret" Ett liv i artistbranschen som singel kan bli hur fel som helst med fester och sprit och allt möjligt. Jag vet inte, men om jag inte haft familjen hade det nog gått åt helvete.

Hans fru heter Ninoska. Hon är 24 år och också av chilensk börd. Barnen heter Stephanie, 6 år, Junior, 4 år, och Eva, 7 månader.

- Det var tur att jag inte fick barn när jag var sexton. Tjugo år är ungt det också och jag kommer ihåg hur tajt det var i början. Socialbidrag och hela skiten. Gick på soc ett bra tag. Kunde inte hitta nåt. Hade innan det haft rätt mycket städjobb men sen blev det svårare, man skulle ha körkort, ett års erfarenhet och gått nån jävla kurs.

Till slut fick han i alla fall ett lagerjobb på Toys "r" us. En dag såg han Robert Wåtz, det vill säga Rob i Rob "n" Raz, gå omkring i affären och handla julklappar. Mendez gick raka vägen fram till honom precis som han gått raka vägen fram till Ninoska på perrongen i Rågsved. Han blåljög och sa att de setts förut när Rob satt i en jury på en dj-tävling och bad om numret till hans skivstudio och snart var den första hiten, "Chiki Chiki", ett faktum. Där har ni den igen: inställningen.

Den har alltid funnits där. Redan när han gick i Larsbodaskolan i söderförorten Farsta.

- Ställde mig upp på en stol mitt under en lektion i historia och sa, du vet, från nowhere: Kurt! han hette så min lärare, Kurt! Jag ska komma på MTV, bara så du vet det, och den dan står du fortfarande här och håller i en historielektion, men jag, jag kommer att vara på MTV! Jaja, sa han, sätt dig ner nu och håll käften. Va fan då, sa jag, kan man inte få drömma nånting?

Det var inte bara Kurt. Få trodde att Mendez en dag skulle göra videor som snurrade på MTV, att han skulle uppträda inför ett fullsatt Globen och miljoner tv-tittare i Melodifestivalen, att han skulle vara den stora stjärnan på musikfestivalen i Viña del Mar hemma i Chile (en tillställning som till och med får Melodifestivalen att blekna: 15 000 människor på plats framför scen och 100 miljoner framför tv-apparaterna).

Få trodde det om en getto boy från de fattigaste kvarteren i Valparaiso, en stad belägen 15 mil från Chiles huvudstad Santiago. Få trodde det om en invandrarunge.

Farsan var politiskt aktiv på vänsterkanten och tvingades fly till Sverige. Det var så det började. 1986 följde Mendez, hans mamma och två bröder efter. Efter ett zickzackande mellan en lång rad olika bostäder och boplatser i Stockholm hamnade de i Farsta.

- Det var naaaaajs. Brunskogsbacken 104. Farsta Strand. Alldeles i närheten av sjön Magelungen. Det var där polarna träffades och tog en bärs i smyg efter plugget och lirade fotboll och träffade brudar. Jag lärde mig mycket där, mer än i skolan, bra och dåliga grejer" Jag var en odåga. Det var allt från onödiga slagsmål till inbrott och, fan vet jag, det var inte bara jag, det var mitt gäng från skolan. Vi skulle vara så jävla häftiga. Det var ett sätt att bevisa att man fanns till.

Majoriteten lever sina liv innanför gränserna. Några har en period då de testar gränserna.

Mendez gick gång på gång över dem.

- Det var dumma grejer. Nyfikenhet. Vad händer om jag snor det här? Kan jag komma undan? Vad händer om jag tar hans brud? Ibland gick jag för långt. Du vet, mina föräldrar skrek inte direkt av glädje: Wow! Polisen har ringt. Nu ska vi åka till stationen och hämta våran son. Va kul! Det gick inte så bra för mig och de var inte så stolta. Du kan tänka dig hur bra de sover i dag. Om telefonen ringer nu för tiden beror det på att jag vunnit nåt. Jag vill inte vara nån bad boy. Skulle kunna vara det med tanke på mina tatueringar och allt dåligt jag gjort. Kunde byggt karriären på det, men jag vill inte. Vill inte vara det inför mina barn. Vill inte inspirera till dåliga grejer.

Mendez vill inte det eftersom han har och inte vill sumpa de två saker som en människas liv står och faller med: kärlek och ett arbete värt att brinna för.

- Jag utgör ett bra exempel för mina barn och också för ungdomarna i Chile. De har det svårare än vad vi här i Sverige har det. Alla i Chile kallar mig för gettounge, okej, men jag har visat att man kan lyckas även med den bakgrunden. Allt jag gått igenom sen jag var liten" Håller på och gör en dokumentärfilm om det. Brukar inte snacka om det. Då var då. Nu är nu. Men jag har tänkt och kanske är det bra att folk får veta hur det är, hur min väg från ett fattigt område i Chile varit.

En sak vandringen lärt honom är att snobbism, det som alltför ofta och alltför lättvindigt kallas för integritet, att ha kredd, är slöseri med tid.

- Va fan kommer det där kreddsnacket ifrån? Folk sa till mig: Du kommer torska kredd om du är med i Melodifestivalen. Men jag slog ju igenom med "Chiki Chiki". Kommersiell pop. En danshit. Jag står för det. Gillar det. Samma sak med "Adrenaline" och Melodifestivalen. Min musik har energi och glädje, jag älskar det och folk ser det, de känner att det är äkta. Varför skulle jag förlora kredd på att göra grejer jag mår bra av?

Mendez tatueringar:

Tore S Börjesson