Mister Madonna

...vill han inte kallas. Men Jan-Olov Andersson överlevde mötet med Guy Ritchie.

NÖJE

Guy Ritchie har gjort två bra långfilmer.

Men det är ändå bara the Missus vi vill höra om.

Foto: FRANK W OCKENFELS/SCANPIX
Guy är kär i Madonna.

Guy Ritchie, 32, slår sig ned i soffan för att prata om sin film ”Snatch”.

Den tyska journalisten går ut stenhårt och frågar hur det känns att vara ”Herr Madonna”.

- Det är precis sådana frågor som gör att jag får lust att slå dig på käften, svarar Guy Ritchie och spänner blicken i tysken.

Precis som Guy Ritchies två långfilmer - gangsterhistorierna ”Lock, stock & two smoking barrels” (1998) och ”Snatch” (premiär nästa fredag) - kör vi i den här artikeln med Quentin Tarantino-snabba klipp och hopp fram-och-tillbaka i tiden.

Klipp till:

Tjugo minuter tidigare. Undertecknad promenerar till hotellet och grubblar lite över hur man på ett så artigt sätt som möjligt ska ställa frågor om Guy Ritchies inte helt okända flickvän utan att han blir sårad, kränkt eller rentav förbannad för att man hellre vill prata om henne och deras förhållande, än om hans nya film.

Klipp till:

Hotellrummet och den tyske journalisten som stirrar med en blick som antyder att han inte ens fattat att han har trampat rakt i klaveret.

Klipp till:

Undertecknad som börjar ta betäckning när Guy Ritchie ser ut som om han ska resa sig upp och sopa till tysken.

Klipp till:

Guy Ritchie, som plötsligt börjar skratta och säger:

- Några andra frågor?

Det är dagen efter

MTV-galan i Globen där Guy Ritchies flickvän och sambo Madonna vann två priser och där han själv var prisutdelare. Efter galan lär hela artistgänget och några få utvalda i Stockholms kändisvärld sedan ha festat loss ordentligt till framåt gryningen.

Men Guy Ritchie ser nästan oförskämt pigg ut när han tar emot en liten grupp journalister i ett hotellrum.

Firade ni inte Madonnas priser i går?, frågar jag.

- Ha, ha, vi lever ett nytt slags liv nu för tiden.

- Vi gick ut och åt, tog en kort promenad, sedan var det dags att lägga sig. Vi hade nog somnat innan de andra ens hade börjat festa, säger han.

Och sedan svarar han, faktiskt, på tyskens fråga.

- Det där är ju lite komplicerat" Jag menar: the Missus (det är det han kallar Madonna konsekvent genom hela intervjun) och jag tillbringar ju nästan all tid tillsammans. Jag älskar henne och är stolt över henne. Men det är klart jag vill ha en egen identitet också. Jag har ju faktiskt en egen karriär.

Hur har ditt liv förändrats sedan ni träffades?

- Egentligen tycker jag vi lever ett ganska normalt liv. Är oftast hemma, bara vi och barnen. Jag har ju ändrat livsstil, förr hängde jag mycket på krogen med kompisarna.

Men går det att leva ett normalt liv när man är ihop med världens kanske mest kända kvinna?

- Jag försöker i alla fall. Har bestämt mig för att det inte ska få begränsa min tillvaro.

- Men det går i perioder. Första halvåret i England, med alla skvallerjournalister, var jobbigt. I Los Angeles är det mycket enklare, där bryr sig inte folk på samma sätt.

- Jag har ju blivit inblandad med polisen sedan jag attackerade en man som ville plåta the Missus. Sedan visade det sig ju att han var en fan, en snäll fan. Så jag har lovat mig själv att skärpa mig.

Klipp till:

Lägenhet i London för något år sedan. Fest hemma hos Sting och hans hustru Trudie Styler. Bland gästerna finns en kaxig filmregissör som senare har erkänt att han hade hoppat över festen om inte Madonna hade varit där. Trots att han är nyfiken, håller han en lite kylig attityd gentemot henne, vilket därför gör henne ytterligare lite mer nyfiken. Det säger kanske inte klick, men något händer, och några träffar senare så är de ett par.

Klipp till:

Hotellrummet. Frågorna om Madonna fortsätter och Guy Ritchie tycks ta det med jämnmod. Han berättar att han inte var någon fan av hennes musik tidigare, han lyssnar hellre på rock. Tysken har fattat mod för en ny fråga:

Din fru är ju ganska vild av sig..?

- Vild? Det tycker jag inte alls. Vi är båda ganska konservativa i vår livsstil.

Klipp till:

En lögndetektor, kopplad till Guy Ritchie. För han har alltid varit väldigt hemlighetsfull om sin bakgrund. Hävdat att han växte upp i Londons East End precis som de gangsters som är med i hans filmer.

I verkligheten tillbringade han en stor del av sin barndom på den magnifika egendomen Loton Park, med sin mamma, en före detta modell, och hennes andre make, den stenrike Sir Michael Leighton.

Hans beskrivning av karriären (reklamfilmer och rockvideor före långfilmerna) stämmer dock.

Klipp till:

Hotellrummet. Tysken slår till med sin tredje och sista fråga:

Byter du blöjor på Rocco? Och vad brukar ni göra tillsammans?

- Ja, det är klart jag byter blöjor. På fritiden brukar vi spela schack.

Tysken ser konfunderad ut. Guy Ritchie säger, lätt irriterad:

- Vad fan tror du? Vår son sover, skiter och äter, annars ligger han mest bara där. Han är ju för fan bara tre månader.

Klipp till:

Biograf i Los Angeles, för två år sedan. Brad Pitt och Jennifer Aniston har just sett ”Lock, stock'” och Brad säger till sin flickvän att den regissören måste jag jobba med.

Klipp till:

Hotellrummet.

- Brad Pitt tog själv kontakt med mig. Han är en suverän skådis och även väldigt lättsam att ha att göra med utanför jobbet. Sedan kan jag ju erkänna att det blir ett lyft för filmen, rent kommersiellt, att ha med en Hollywood-stjärna.

Varför följde du upp ”Lock, stock'” med ännu en gangsterhistoria?

- Det fanns fortfarande fräscha vinklar att berätta om dessa färgstarka människor på. Men nästa två filmer blir annorlunda, mer seriösa. Om jag inte gör något jag blir erbjuden i Hollywood. Om du är en ung filmregissör och din film gör succé, så är det som att de erbjuder dig hela världen.

Kommer du och Madonna att gifta er?

- Vi får se. Ni lär få veta det på ett eller annat sätt"

Klipp till:

Skottland. Nästa fredag. Då äger ceremonin rum. Varken tysken eller jag är inbjudna.

Jan-Olov Andersson