Aftonbladet
Dagens namn: Ursula, Yrsa
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nöjesbladet

Spelet bakom kulisserna

Regissören Thorsten Flinck påstås vara orsaken till problemen kring uppsättningen av ”Sotarpojken” på Stockholms stadsteater. Regissören Thorsten Flinck påstås vara orsaken till problemen kring uppsättningen av ”Sotarpojken” på Stockholms stadsteater. Foto: Lotte fernvall

    Stockholms stadsteater får över 200 miljoner skattekronor i bidrag varje år. I tre månader tilläts denna viktiga scen att blöda, både konstnärligt och ekonomiskt.

    Aftonbladet har kartlagt turerna kring Thorsten Flinck och den uppskjutna föreställningen ”Sotarpojken”.

    Det är historien om regissör som kom och gick som han ville, en pjäs som försvann och om teaterns ledning, som inte förstod något förrän det var försent.

 

December 1999. Chefen för Stockholms stadsteater, Peter Wahlqvist, beslutade att den geniförklarade regissören Thorsten Flinck skulle sätta upp Lisa Tetzners klassiska barnbok "Sotarpojken" som pjäs.

Tanken var att skapa något nytt och intressant, en familjeföreställning av ett annat slag än de vanliga uppsättningarna av Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga.

Flinck och Wahlqvist hade diskuterat idén av och till i flera år, Flinck tyckte det var teaterns "förbannade skyldighet" att ta sig an projektet, nu föll äntligen alla bitar på plats.

Pjäsen skulle ha premiär i november 2000 och i januari satte sig Flinck med författaren Jonas Cornell för att skriva manus.

Arbetet gick bra, manuset var färdigt i mars. Sen följde ett seminarium med de skådespelare som var intresserade av att delta. Det gjordes klart redan från början att det var helt frivilligt att vara med i "Sotarpojken".

Ingrid Persson började sy kostymer, Sören Brunes tog sig an scenografin.

- På pappret verkade allt skitbra och väldigt spännande. Det går inte att komma ifrån att Thorsten Flinck är en stor skådespelare med originella idéer, säger Ole Forsberg, Teaterförbundets fackordförande på Stadsteatern.

Men för några veckor sedan byttes Flinck plötsligt ut. Den officiella förklaringen var att han inte hunnit klart och nu var tvungen att ta itu med ett nytt regiuppdrag.

"Omöjlig att samarbeta med"

I en debattartikel i onsdags beskrev regissören Suzanne Osten fiaskot på ett helt annat sätt. Hon beskrev Flinck som tyrannisk, en person som skrämde skådespelarna och till slut blev omöjlig att samarbeta med.

Repetitionerna startade den 1 september i år. Enligt många av de skådespelare Aftonbladet pratat med fungerade de dåligt redan från början.

Den bild som växer fram är att Flinck, som öppet berättat om sina problem med alkohol, ofta kom försent och var bakfull, de dagar han över huvud taget kom. Han domderade och skrek, tyckte aktörerna var usla, spred rädsla.

Sju av de åtta skådespelare vi pratat med tycker ännu i dag att historien är så obehaglig att de inte vill träda fram med namn och bild.

- Det gick inte en dag utan att någon av oss grät. Det var som en mardröm, berättar en av dem.

Det gick så långt att Flinck försågs med en assistent som skulle få upp honom på morgnarna och hjälpa honom med läkarbesök och andra praktiska saker.

Den hyllade regissören var också missnöjd med manuset han själv varit med och skrivit. "Han tyckte inte att de poetiska undertonerna kom fram", säger en person med insyn.

Flinck började skapa ett nytt manus som bara fanns i hans huvud. Det betydde att skådespelarna inte hade något att repetera de dagar han inte dök upp.

Som om det inte var nog med detta bestämde sig regissören för att själv hoppa in som skådespelare, något som dock rann ut i sanden med tiden.

Allt eftersom premiärdatumet 25 november närmade sig utan att arbetet gick nämnvärt framåt spred sig frustrationen.

- Jag hörde missnöjet på möten och bland kollegor i korridoren. Det kändes som att ledningen helt tappat kontrollen över Thorsten Flinck, säger Ole Forsberg.

Skådespelarna orkade inte med kaoset

En vecka före premiären var andra akten ännu inte repeterad. Få av de inblandade trodde i det läget att föreställningen skulle bli av. Flinck var dock fortfarande inställd på att ro det hela i land.

Några av skådespelarna orkade inte längre med kaoset. Anders Johanisson, Ulf Friberg, Maria Kulle och Noomi Norén hoppade av.

I dag säger Ulf Friberg:

- Flinck var hopplös. Han hotade slå skådespelare, ofta de yngre. Varenda skådespelare mådde skitdåligt. Många grät öppet. Jag var tvungen att hoppa av, det är en fråga om moral.

Det finns, säger Friberg, två skäl att skådespelarna stod ut. Dels för att det är en tuff arbetsmarknad, dels av lojalitet med ensemblen.

Den rutinerade skådespelaren är mycket kritisk mot teaterledningen:

- Ledningen var väl medveten om problemen men gjorde ingenting förrän det var försent.

"Ledningen valde att inte agera"

Även Mats Holm, Musikerförbundets facklige ordförande på Stadsteatern är kritisk:

- Samtliga medverkande drabbades av missförhållandena. Trots att Thorstens problem och sätt att jobba var välkända valde ledningen under lång tid att inte agera.

Försökte rädda projektet

Tomas Bolme, Teaterförbundets ordförande:

- Det faller på arbetsgivarens ansvar att dra i handbromsen när det inte fungerar. I mitt tycke kan man inte rättfärdiga att skattemedel används som i fallet "Sotarpojken".

Bara fyra dagar före premiären stoppade Peter Wahlqvist Flinck. Han hade dessförinnan försökt rädda projektet på olika sätt, haft samtal med de inblandade, till och med själv hoppat in som regiassistent.

- När jag såg att arbetet inte gick framåt satte jag upp en deadline i mitten på november då ensemblen skulle visa hur långt de kommit. Den dagen kom utan att de kunde visa resultat.

Teaterchefen säger att det stora problemet var att Flinck började jobba om manuset.

- Thorsten är besvärlig, visst. Men samtidigt en gudabenådad regissör. Och på en teater är det högre i tak än på många andra arbetsplatser.

  Vi har pratat med skådespelare som säger att ledningen kände till de stora problemen.

- Jag känner inte igen den beskrivningen. Jag tycker att det är märkligt att inte skådespelarna kommit till mig och sagt någonting.

  Är det något du ångrar?

- Jag borde kanske ha försökt hjälpa Thorsten mer på ett personligt plan.

Pjäsen har redan kostat tre miljoner

Pjäsen kommer att sättas upp med ny regissör. En föreställning som redan kostat skattebetalarna tre miljoner blir ytterligare 400 000 kronor dyrare.

Flinck - som nu börjat regissera en pjäs på Dramaten - ville i går inte kommentera anklagelserna.

Men i en debattartikel i tidningen Expressen har han gett sin syn på bråket:

"Arbetet med Sotarpojken led av förseningar av flera skäl. Ett av skälen var att jag tillsammans med ensemblen valde att omarbeta manuset från grunden. Ett annat skäl var mitt ofta kaotiska arbetssätt.

Ett arbetsätt som blev kaotiskt, mer än vanligt, just för att jag ensam stod för manusbearbetning, koreografi och regi."

Fakta Stockholms stadsteater:

  Stadsteatern är vid sidan om Dramaten en av Sveriges absolut viktigaste scener. Stora scenen ligger i dag inrymd i Kulturhuset vid Sergels torg. Förutom den består verksamheten även av sex mindre spelplatser, Klarascenen, Unga Klara, Backstage, Soppteatern, Långa Näsan och Parkteatern.

  Varje år sätts ett 20-tal nya produktioner upp. Stora scenen bidrar med 4 till 5 av dessa.

  Teatern drivs till övervägande del med hjälp av kommunala och statliga bidrag. Från Stockholm stad får Stadsteatern 173 miljoner kronor. Staten skjuter till ytterligare 36 miljoner kronor om året. 31 miljoner kronor kommer från biljettintäkter.

Oisin Cantwell , Lars Johansson
SENASTE NYTT

Nöjesbladet

Visa fler
Om Aftonbladet