Ola Salo

NÖJE
Foto: TOMAS BERGMAN
- Ska man slippa få på käften ska man vara cool

Egentligen är det rätt roligt.

Lite ödets ironi, på något vis.

Här har Puls gjort en sammanställning över de coolaste människorna under år 2000, Ola Salo är en av dem och mitt under intervjun säger han:

- Jag är inte cool. Men man dör inte för det.

Jaha.

Här skulle intervjun alltså kunna ta slut.

Men snart visar det sig att Ola Salo har en syn på vad begreppet ”cool” står för, Puls en annan.

- Ska man slippa få på käften i dag, ska man vara cool. Man ska vara oengagerad, blasé och absolut inte imponerad. Men jag är imponerad som fan av världen och av alla människor. Jag tänker inte låtsas att jag inte är det. Man mår ju dåligt av att förtrycka känslor, säger Ola.

Puls anser att ”cool” innebär att göra sin grej, och att göra den bra.

Och det är precis vad The Ark och Ola Salo gjort.

Sin grej. I nio år.

År 2000 kom genombrottet.

- Det har varit det lyckligaste året i mitt liv. All uppskattning har gjort mig gladare och mindre bitter. Jag har fått lättare att unna andra människor framgång. Jag har blivit trevligare det här året, säger Ola.

Det lyckligt honungslena tonfallet intygar att det uttalandet är alldeles sant.

Och visst förstår man honom.

Länge, länge kämpade Ola Salo och övriga bandmedlemmar i den brantaste av uppförsbackar hemma i småländska Rottne.

Musiken, klädstilen, gesterna, attityden, ja hela tanken med The Ark var löjligt fel.

- Jag vantrivdes väldigt mycket under 90-talet, med hela livsstilen. Det skulle vara distans till allt, engagemang var löjligt och allt genomsyrades av cynism och ironi. Det mådde jag väldigt dåligt av, eftersom jag har alltid velat göra saker väldigt engagerat och passionerat. Dessutom var käckhet en dödssynd på 90-talet. Men The Ark har alltid varit käcka. Vi har alltid gillat käcka grejer.

Med millennieskiftet dog allt det där.

Något nytt föddes, menar Ola.

- Jag talar om ett behov av passion, engagemang, show, frimodighet, käckhet och lust, befriat från coolhetens tvångströja. Och när det behovet uppstod, var The Ark bäst på att tillfredsställa det. Vi har ju övat oss i nio år.

Så nu är de där.

I rampljuset.

Men det är inte bara gruppens musik, den teatraliska 70-talsretron med yviga gester, som pockat på uppmärksamheten.

Ola har ensam hamnat minst lika i fokus.

Bland annat har hans sexualitet diskuterats livligt i media.

- Det där är fortfarande en brännande fråga, vilket förvånar mig. Men samtidigt är det alltid sensationellt när någon framstår som homosexuell eller bisexuell, säger Ola och tillägger:

- Jag är bisexuell. Men det är ingen stor grej för The Ark. Vår stil bygger inte på det.

Däremot har The Arks album ”We are The Ark” hjälpt andra. Om det vittnar hundratals brev och epost-meddelanden.

- Med vår musik vill vi säga: ”Du är okej. Du är inte bara okej, du är bäst, du är underbar.” Våra låtar är pep-talksånger. De är gjorda för att dundra på inuti människor, och få dem att känna sig starka och vackra och stolta och glada över att vara sig själva. Många skriver till mig och tackar för att våra låtar fått dem att upptäcka vilka de är. Det är väldigt vanligt med folk som vågat komma ut, och erkänna en ny sexuell identitet, genom våra låtar. Det är helt fantastiskt!

I vår väntar en utlandslansering.

För nu längtar Ola Salo efter världen. Förhoppningsvis längtar världen efter Ola Salo också.

- Jag är otroligt lycklig över att vi nått fram till människor som behöver oss. Jag hoppas att samma sak kan hända i andra länder också.

Tobias Lindner

ARTIKELN HANDLAR OM