Piggt, DJ Sleepy

Sleepys cd samlar den svenska hiphopeliten

NÖJE
Foto: Börje Thuresson
Så ska en Sleepsten dras.

DJ SLEEPY

Sleepy sound system vol. 1

(Led /Universal)

HIPHOP

Har producenten och dj:n Funkmaster Flex mixskiva "The Tunnel" ringande i öronen när jag lyssnar på "Sleepy sound system vol.1".

Ett formidabelt hiphop-party som genererar en hetta som placerar lyssnaren mitt på ett kokande dansgolv.

Låtarna hakar in i varandra med manisk hastighet. Knappt har Mary J Blige sjungit klart innan Jay-Z eller Raekwon sliter micken ifrån henne.

Musiken glider lika fritt och hejdlöst mellan Funkmaster Flex och polaren Big Kaps skivspelare. Man märker knappt att Snoop Doggy Dogg plötsligt rappar över en grund som redan använts av The Notorious B.I.G, eller att funksamplingen från Jay-Z:s monumentala "Ain"t no nigga" dyker upp i ett helt nytt sammanhang. Man är för upptagen av att dansa och/eller skruva upp volymen. "Sleepy sound system vol.1" följer samma tradition som "The Tunnel" och otaliga andra mixtejper.

Cd:n samlar i stort sett hela Sveriges etablerade hiphopelit på ett och samma bräde och vid skivspelarna axlar DJ Sleepy rollen som Funkmaster Flex.

Han fogar ihop musiken till ett enda långt jam utan andningspauser.

Skivan består dock av två delar. Den första ska ses som en förfest, den andra som ett klimax. Och det är framförallt den första och mer återhållna avdelningen som är den främsta anledningen till att Sleepy inte lyckas förmedla samma furiösa och lekfulla tryck som de internationella kollegorna på andra sidan Atlanten.

Visserligen har jag svårt att motstå Looptroop-medlemmarna Promoe och Supremes avigt svängiga nummer "Chosen few", "In this cold world" med Thomas Rusiak och suveräna "Get a life" av Tjes Boogie och Jasper of Tantra.

Men annars känns låtarna och beatsen ofta allt annat än överraskande, vi har hört det förr.

Det dröjer ända tills de fyra sista spåren innan pulsen börjar slå dubbelslag.

I "Letemknow" firar duon Spotrunnaz stora triumfer över Christian Falks digitala rytmer. Den följs upp av Big Fred och Ayos vanvettiga duett "Ta det lugnt", där Ayo förgäves försöker lugna ner sin kamrat. Big Fred skiter i allt och fortsätter bara att dricka, festa och käka sig in i ett sinnessjukt tillstånd.

Lägg till avslutningen, raggainfluerade numret "Legendz" med Swing, Moe, och Timbuktu samt Infinite Mass "Hello", och ni får en fest som hade platsat på "The Tunnel".

Och även om det inte håller hela vägen den här gången kan man inte låta bli att längta efter "volym 2". Sleepys ambition är att skapa en fortgående serie, en samlingspunkt för nya talanger och förmågor.

Nästa kapitel bjuder kanske på en mer sammanhållen uppfinningsrikedom och hunger än vad "Sleepy sound system vol.1" lyckas prestera.

Markus Larsson

ARTIKELN HANDLAR OM