Melinda WREDE

Foto: MARIA ÖSTLIN
Melinda har kläder från Gulan och smycken från Zanzlösa zmycken.
NÖJE

Hon liknar sig själv vid Grand Hotel.

Och kallar dig en baksmälla i en fyllecell.

Puls presenterar en hiphop-drottning.

- Om folk tycker att jag är arg på ”Relationsteorin”, kommer de att skita på sig när de hör resten av skivan, säger Melinda Wrede.

Hennes singel har snurrat ett bra tag nu. Ni vet: ”Vad vill du ha, yo? Jag vill ha kärlek och respekt. Någon som vet hur man gör när ljuset är släckt.”

Och överallt kommenterar folk: ”Melinda - det är hon som är så arg va?”

Jag skulle svara ”nej” på den frågan. Melinda är inte arg. Hon talar bara om vad hon vill.

Hennes texter är kanske de intelligentaste svenska hiphop-rim som skrivits någonsin.

- Jag är inte intresserad av att skriva någon på näsan. Jag berättar bara om min verklighet. Det är viktigt att ta hiphopen till en annan nivå, även textmässigt. Inom popmusik och rock jobbar folk verkligen på sina låtar. De skriver ingenting på en kafferast och det gör inte jag heller. Först när alla lägger ner tid på texterna kan hiphopen bli riktigt stor, säger Melinda Wrede.

Hon har stoppat ner sig i en angoramjuk polotröja, men huttrar fortfarande lite. Det är minusgrader i Stockholm och Melinda har i timmar blivit plåtad utomhus i tunna kläder. Nu värmer hon händerna runt ett kaffeglas och tuggar i sig en toast.

I videon ”Relationsteorin”

ser hon ut som den där tuffaste tjejen i klassen. Hon som man inte riktigt vågade prata med, för man visste att hon kunde döda en, med en enda kommentar, med ett enda - mäh.

I fikets skumma belysning är bilden en annan. Melinda vräker inte ur sig arroganta klyschor, hon utmanar inte hela världen på meningslösa dueller. Visst, hon har attityd, men inte en påklistrad sådan.

Det började någon gång för tio år sedan i en farstu i Aspudden i Stockholm. Melindas två år äldre bror (” Profilen” i hiphop-kretsar) hade precis stuckit iväg på en Public Enemy/ Run DMC/ Derek B-spelning. Kvar på hallmattan låg Melinda, 13 år, hysteriskt skrikande och gråtande. Hon ville också gå, men var för liten.

- Det är ett riktigt starkt minne, säger hon.

- Det var då jag började fatta grejen med hiphop. Jag hängde på brorsan och lyssnade på hans plattor. Sedan startade han gruppen Point Blank med Eye’N’I.

- Jag var lillasyrran som ville vara med, men inte vågade typ. Jag såg hur kul de hade och började skriva egna texter.

I mars kommer Melindas skiva, men hon har redan blivit jämförd med, gissa vem?

Ja.

Feven.

Feven.

Och Feven.

Önskar du aldrig att människor kunde tänka ett steg längre och inte dela upp allting i tjejer och killar, kvinnligt och manligt.

- Mmm, det verkar ofrånkomligt det där. Folk kommer antagligen att ta mig som en förkämpe för tjejerna. Jag har inget emot det, jag tycker att det är positivt, men jag slåss inte bara för tjejer. Jag har mitt hjärta hos alla grupper som är diskriminerade i samhället.

- För mig handlar feminism om lika rättigheter. Alla ska ha samma chans, oavsett kön, hudfärg och sexuell läggning.

Förkämpe. Det är ett ganska tungt ok att bära, bara för att du tillhör en minoritet.

- Ja, ibland kan det verkligen kännas att folk skriker efter tjejer som starka förebilder. Du får den rollen utan att ha bett om den, och utan att du kanske vill. Men för mig är det cool.

När man läser Melindas texter känns det cool att ha henne som förebild. Låtarna på den kommande plattan handlar om att våga göra sin egen grej. Melinda blandar slang med akademi-svenska. Hon protesterar mot sjuka ideal och fördomar. Vägrar bli, vad hon kallar, ”en stereotyp tjej”.

- Det finns vissa osynliga gränser för vad som är acceptabelt för tjejer. En kille får gärna supa sig full och slå sönder ett hotellrum, det är bara ballt och rock’n’roll, men om en tjej skulle göra det så hade det varit: ”men Gud är det något fel på henne”. Jag känner mig lite upprorisk, jag gör gärna det man inte förväntar av en tjej.

Bruden som är okonventionell och tar plats

gör allt i min makt, för att säga det jag vill ha sagt

(Ur ”Den jag är” på kommande skivan)

- Man lär sig hur man ska vara när man är tjej. ”Om jag gör så här då tycker folk att jag är söt och snäll och gullig och då får jag beröm, då får jag feedback.”

- Men om jag inte gör så får jag sura miner, och då börjar jag till slut göra så i alla fall. För att det är det alla vill ha.

Ditt namn känns nästan lite för bra för att vara sant. Är det ett artistnamn?

- Nej, det är mitt riktiga. Det är rätt schyst. Melinda står för nått mjukt och sensuellt, någonting varmt. Och Wrede för någonting kallt, hårt och aggressivt. Det är nästan lite som de stereotypa manliga och kvinnliga egenskaperna.

Melinda tar en tugga till

av sin macka med det osannolika pålägget honung, valnötter och getost. Jag har vid det här laget glömt det där om Melinda som klassens tuffaste tjej. I stället är bilden ändrad till ”klassens läshuvud som alltid räckte upp handen och hade bäst betyg”. Men det stämmer inte heller.

- Jag har gått i tre olika gymnasieskolor, men jag har fortfarande inte min gymnasiekompetens.

- Jag pallade inte institutionsgrejen, köpte inte konformiteten och likriktningen, säger Melinda.

Till slut gick hon bara sporadiskt på de ämnen hon tyckte var intressanta, som filosofi, religion och i synnerhet psykologi.

- De flesta biter ihop på gymnasiet och tänker ”det här är jävligt trist, men det är åtminstone min biljett till universitetet”. Ibland önskar jag att jag också kunde göra så. Lära mig skiten och sluta ifrågasätta allting, för det förlorar jag bara på.

Hon ser uppgiven ut och säger att hon är lite knäckt för att hon inte kan bli psykolog. Men sedan rycker hon på axlarna, så där så att det riktigt märks, och säger:

- Jag tänker inte låta en sak som gymnasiekompetens bestämma vem jag är som människa. Eller hur duktig jag är som individ.

Sedan börjar hon prata om

att hon ju alltid kan ta reda på vilket kursmaterial de har på psykologikurserna. Och bara läsa för skojs skull.

Och hela mitt präktiga jag rycker till. Läsa utan att få poäng? Vad skulle mamma säga om det? Fast en sekund senare inser jag, att det är väl just det som menas med att läsa för sin egen skull. Och inte bara för skolans.

Sedan har vi Melindas skrivande. Hon behöver inga som helst högskolepoäng för att skapa sina texter.

- Jag har alltid varit intresserad av att skriva. Från att jag som liten skrev dagbok, dikter och små berättelser till att jag började göra egna låtar. Jag lever för att skriva, använder språket till att ventilera och bearbeta saker jag har varit med om. Det är mitt redskap.

Hon jabbar lite i luften när hon berättar hur hon kommer på sina rim. Det är inte det viktigaste att det rimmar enligt den gamla skolan, ni vet båt-tåt-låt. Huvudsaken är att det låter lika. Som k och t eller m och n. Båt-bråk-låt liksom.

- Men jag skulle aldrig slänga in några nödrim, hittar jag inget bra rim byter jag ut ordet, säger Melinda och betonar även vikten av att ha ett budskap med texterna.

- Det är viktigt att ha någonting att säga och att vara beredd att visa vem man är. Om det bara är skrytrim som kommer fram tror jag att folk tröttnar. Det kan mycket väl bli hiphopens död.

Men du gör ju också skrytrim.

- Ja, men poängen med skrytrim är att man säger något om sig själv på ett snyggt sätt. Det räcker inte med att säga ”Jag är bäst. Punkt”. Det handlar om att använda sig av liknelser eller symboler, att knixa till det.

Som att skildra sig själv som Grand Hotel och dig som en fyllecell. Eller:

”Jag är som Martin Scorsese du är som Daniel Fridell” från samma låt (den kommande singeln ”M.e.l.i.n.d.a”).

Fullängds-skivan kommer alltså i mars. Så än så länge får vi nöja oss med Melindas teorier om relationer.

- ”Relationsteorin” handlar om saker jag har gått och tänkt på länge. Att det kanske är tufft med killar som slår folk på käften och knarkar när man är 16 år. Men när man blir äldre inser man att den typen av killar bara är loosers. Antingen sitter de på kåken vid 25 eller så har de gått ner sig.

Melindas honungstoast

ligger halväten och kall framför henne. Kaffet ser ut som någon taskig fest-slatt.

Dags att gå hem.

Men Melinda säger:

- Du frågade inte vad jag önskar mig mest av allt just nu. Jag hade förberett mig på det.

Jaha. Vad önskar du dig mest av allt då?

- En rom och cola och ett hångel.

Arkiv Melinda Wrede

Erika Hallhagen

ARTIKELN HANDLAR OM