Per Bjurman: ”En generationsväxling som heter duga”

NÖJE

Nykomlingarna gör upp om Grammisarna i år.

Det är en föränding mot tidigare år - till det bättre, tycker Aftonbladets musikredaktör Per Bjurman.

Per Bjurman skriver mer om Grammis-nomineringarna i morgon.

Ser du någon särskilt klockren nominering i listan?

- Jag tycker överhuvudtaget att listan var rätt så angenäm läsning. Framför allt visar den ju att det har skett en generationsväxling som heter duga. I och med att det är Hellström, The Ark, Feven och Rusiak som gör upp om det här.

- Medan till exempel Uggla och Ledin inte får någonting.

Och det är helt i sin ordning?

- Ja, jag tycker att det är trevligt att de nya tar över.

Ser du några stora skillnader mellan den här listan och nomineringen till Rockbjörnen? (Grammisen är branschens pris, Rockbjörnen lyssnarnas)

-Det är inte så stor skillnad i år. De går hand i hand. Just Ark och Hellström dominerar på båda listorna. Jag tycker att de i högre grad speglar hur det har sett ut.

- Att det inte bara är en klubb för inbördes beundran, där gamla veteraner ska tackas för lång och trogen tjänst. Det tycker jag är schysst.

Är det så det har sett ut?

- Ja, det har ju varit så, när gamla, äckliga branschmänniskor sitter. De nya brukar få göra upp om nykomlingspriset, och sedan är det de gamla som delar på resten ”för att det ska vara så”.

- Jag tror att många i skivbranschen är rätt sura i dag, men det får de stå ut med. Bort med det gamla, fram med det nya!

Vad beror den här generationsväxlingen på?

- Det var ett väldigt bra år för ny svensk musik, helt enkelt, och Grammisen speglar det för en gångs skull.

Vem går hem som galans stora segrare?

- Personligen hoppas jag ju mest på Håkan Hellström, men jag skulle tippa att The Ark är det som ligger juryn allra varmast om hjärtat. Ark eller Rusiak.

- Jag tror att Håkan är lite för punkig och Feven lite för yvig för juryns smak. De brukar vara rätt konservativa när de väl ska rösta.

Mattias Källman