Härligt – nu tar ungdomarna över

NÖJE
grammis Per Bjurman

En ny tid är här.

Nykomlingarna krossar veteranerna vid årets Grammisgala.

Härligt att se.

Men det är ju pinsamt att de ansvariga ska behöva göra bort sig genom att ännu en gång ”glömma” ett av de nominerade banden.

The Ark.

Håkan Hellström.

Feven.

Thomas Rusiak/Teddybears.

Det är de fyra nominerade i kategorin Årets nykomling i år.

Med det brukar de nya artisterna få nöja sig och sen sitta i Tennishallen och se de stora elefanterna sopa rent i de tunga kategorierna.

Men inte den här gången. Samma kvartett dominerar faktiskt alla klasser. Allihop har sex nomineringar vardera.

Samtidigt blir gamla kelgrisar som Tomas Ledin och Uggla, konferenciern själv, helt utan nomineringar – och en sån som Ulf Lundell får bara två.

Delar av skivbranschen knorrar säkert i vrede.

Men jag välkomnar detta generationsskifte – med öppna armar.

Grammisspektaklet har alltför länge varit en smetig klubb för inbördes beundran där de etablerade dinosaurierna tackats för lång och trogen tjänst.

Nu tar ungdomarna över.

Det är härligt att se.

Mindre härligt är det att se att Grammisarrangörerna har så dålig koll på vem och vad de nominerar.

Minns ni ifjol?

Dagarna efter att nomineringarna publicerats kom man plötsligt på att flera namn – alla tunga i branschen – ”glömts bort” och flera kategorier fick utökas i efterhand.

Samma händer i år igen.

Nu har snillena i uttagningsjuryn alltså missat det faktum att Teddybears faktiskt har lika stor del i hitnumret ”Hiphopper” som Rusiak och tvingas, efter protester, utöka flera kategorier en gång till.

Suck.

Hur vore det om människor med någotsånär anständig koll på musikscenen fick sköta den här tävlingen i fortsättningen?

I övrigt gör jag följande iakttagelser.

Det främsta offret

för den obligatoriska begreppsförvirringen är i år Rusiak. Han är nominerad överallt – utom i klassen ”Hip hop/soul”. Däremot i ”Rock/pop manlig”. Hur förklarar någon den logiska kullerbyttan? Man kan också fråga sig varför han inte får vara med och slåss om tungviktstiteln, ”Årets artist”, när han är med och dominerar överallt annars.

Årets svagaste

klass är ”Rock/pop kvinnlig”. Lisa Nilsson och Lisa Ekdahl gjorde båda sina hittills sämsta skivor, men seglar ändå upp som favoriter. 2000 var tyvärr ett väldigt dåligt år för kvinnlig svensk pop – och hade jag haft med nomineringarna att göra hade jag nog smugit in Feven där också. Särskilt som Rusiak alltså smugits in i motsvarande klass på den manliga sidan.

Undrar vad The Hives

tycker om att beskrivas som hårdrockband? De kan säkert trösta sig med vetskapen om att Hammerfall vinner så det visslar om det.

Per Bjurman