Göteborg - jag ger mig

NÖJE
Foto: Björn Elgstrand
Bäst i Sverige Silverbullit med sångaren Simon Ohlsson och hans kollegor från Göteborg slog knock på Stockholm i går kväll.

3–0 till Göteborg.

Eller snarare 0–3.

För vi är ju mitt i Stockholm när Håkan Hellström, Silverbullit och – framförallt – Soundtrack of Our Lives visar att den svenska rockmusikens huvudstad just nu heter Göteborg.

Trodde aldrig att jag, självutnämnd förstemobbare av allt som har med västkusten att göra, skulle skriva något sådant.

Men det är bara att kapitulera.

Göteborg regerar.

Den trojka som rest upp från den så kallade framsidan för att inta Cirkus fullkomligen krossar allt man föreställer sig att Stockholm skulle kunna svara med.

Och extra mycket krossar veteranerna i laguppställningen, Soundtrack of Our Lives. Spelningen är en av de bästa jag sett dem göra. Ja, tidvis en av de bästa jag överhuvudtaget sett ett svenskt band göra. De rockar med sådan power, sådan pondus och sådan tät intensitet att solar plexus trycks upp i bröstkorgen på oss ute i bänkraderna.

En sensation med tanke på hur ofärdig och halvhjärtad delar av senaste skivan känns. Men live slår gnistorna faktiskt lika våldsamt om nya ”Still aging” och ”21st century rip off” som om gamla publikvältrarna ”Instant repeater 99” och ”Confrontation camp”.

Just ”21st century rip off” framstår som kvällens clou, med formidable estradören Ebbot Lundberg på flykt rakt i genom ett extatiskt publikhav han sekunden innan fått att sitta ner (!) på dansgolvet.
Den här trojkan regerar

Ah, you shold have been there?

Det i sammanhanget okända Silverbullit inkasserade i fredags fem rykande plus för nya skivan ”Citizen bird” och ingen med biljett till Cirkusspelningen torde ifrågasätta varför.

Jag misstänkte att de svepande, suggestiva Spiritualized-stämningar de gärna laborerar med skulle vara svåra att hantera på scen, men precis som på skiva lyckas de ladda de ögonblicken med förbluffande mycket nerv och förtätad dramatik. Den vilda, saxofonspetsade white light/white heat-kakafoni som avslutar det alltför korta setet får rent av betraktas som magiskt.

Håkan Hellström?

Han har gjort mer glödande framträdanden, men den närmast hysteriska kärlek han möter när han på sedvanligt sätt, utan skyddsnät, kastar sig ut för att jaga rätt på det utltimata ögonblicket av lycka, den räcker för att göra också den här spelningen oförglömlig.

Jag säger det igen.

Göteborg regerar.

Lyssna på Göteborgs stoltheter

Per Bjurman