”Nu trivs jag i mitt skinn”

Eric Clapton i stor intervju om framtiden och Sverige

NÖJE

BIRMINGHAM

Om en legendar som Eric Clapton haft en tidsmaskin och en videokamera och kunnat förflytta sig bakåt i sitt liv - vad skulle han ha filmat?

- Gillar frågan, säger han.

Foto: Ap
Sann legend Eric Clapton är mitt uppe i en turné och den sista mars kommer han till Sverige. Aftonbladet träffade Clapton i Birmingham och han var på strålande humör. "Förr trodde jag alltid att det var ett bättre party någon annanstans. Nu är jag där jag vill vara", säger han. I juni 1999 höll Eric Clapton en stor auktion där han sålde hundra av sina gitarrer.

55-årige Clapton, klädd i svart t-shirt och med två läderremmar runt höger handled, funderar ett slag och svarar sen:

- Jag skulle ta mig tillbaka till 1960-talet. Jag var tonåring och åkte in från landsbygden till pubarna och barerna i London. Jag gick på ställen där det stod fantastiska musiker i hörnen och spelade. Det var underbart, ljuvligt, en jättekick. Jag vill ha den där tiden på film.

Clapton är på topphumör. Han är mitt uppe i turnén och säger att han aldrig känt så bra kemi med sina scenmusiker som han gör nu.

Det är samma folk som han jobbade med på "Riding With The King"-albumet; Billy Preston, Joe Sample, Paul Carrack och de andra allstar-musikerna.

De finns också med på Claptons nya, "Reptile", som är en retroperspektiv blandning av blues, ballader, covers och en ovanligt svängig Clapton.

Vill testa ett jazzprojekt

Det är egentligen det allt handlar om: att finna sig själv i en drygt 30 år lång legendarisk vandring i musikhistorien.

En av låtarna heter så, "Find myself". Har du gjort det nu?

- Ja, jag är bekväm i mitt skinn. Det tog lång tid, men så är det. Förr tyckte jag alltid att jag var på fel plats. Det var alltid ett bättre party någon annanstans. Nu är jag där jag vill vara.

Vad blir nästa steg?

- Ett semijazz-projekt. Jag sneglar åt det hållet. Det fanns en tid när jag var skärrad för att jag var rockmusiker, jag talade inte samma språk som jazzkillarna, jag kände mig inte värdig att vara med i deras liga. Men jag har själv, genom gitarren, hittat vägen fram. Området ligger plötsligt öppet.

Har du nån kontakt med de andra brittiska 60-talshjältarna från Yardbirds, Jeff Beck och Jimmy Page?

- Jeff och jag har alltid haft ett bra förhållande. En dag vill jag göra nåt ihop med honom igen. Med Jimmy är det annorlunda. Det har aldrig funnits en dialog mellan oss. Vi kommer från olika förhållanden.

Drömmer om flugfiske - i Norge

Poplistorna ser märkliga ut i dag - ena veckan toppar Backstreet Boys, i nästa The Beatles.

- Vår längtan efter det genuina gör att Beatles håller. När det gäller MTV-banden är det annat som styr. Mode, utseende, sex... det är ren skit. Jag vill inte låta som en grinig gubbe, men jag ser ingen ärlighet i deras desperata längtan efter snabb berömmelse. Det är meningslös musik.

Finns det något mer du vill uppnå på det privata planet?

- Tja... jag skulle vilja designa ett eget hus. Och jag skulle vilja flugfiska lax i Norge. Jag gjorde det en gång och det var härligt.

Först ska du till Sverige i månadsskiftet.

- Många minnen... Stockholm på 60-talet betydde mycket för mig personligen. Det var en av de första platserna i Europa där man kunde finna riktiga, äkta hippies, sådana som förstod djupet i rörelsen. Vi var populära där och återvände gång på gång. Nu har jag inte varit i Sverige sen 1998, men det ska bli ett kärt återseende.

Du gillar ju fotboll - vad tycker du om Sven-Göran Eriksson?

- Eriksson? Har jag aldrig hört talas om. Spelar han i Chelsea som alla andra utlänningar?

Peter Wennman