Lasse Stefanz, snart 35, håller stilen

NÖJE

Lasse Stefanz släppte i går sitt 27:e album.

2002 firar bandet sitt 35-årsjubileum.

Med nya plattan fortsätter de på den musikaliska kurs de slog in på 1999.

Jag läser då och då om Lasse Stefanz karriär i gitarristen Lasse Sigfridssons utmärkta bok ”Mina spelmansminnen med Lasse Stefanz” från 1993 – och jag blir lika imponerad varje gång jag bläddrar i den.

Ett kompisgäng bildar orkestern 1967 – bland dem bröderna Lasse och Hasse Sigfridsson och trummisen Olle Jönsson, då 14 och 12 år gamla.

Sedan 1969 har Lasse Stefanz haft samma sättning, och därmed sluppit den medlemskarusell som drabbat många andra.

När Lasse Stefanz i går släppte sin 27:e cd, ”Emelie” (Frituna), gjorde de det som ett av Sveriges populäraste dansband genom tiderna.

Inget annat dansband har heller förmått ge ut en så kvalitativt jämn skivproduktion, hela tiden med en nyfikenhet och en hunger efter bra material.

Förra studioplattan, 1999 års ”Över en kopp i vår berså”

(Frituna), var bandets bästa på tio år.

Det var en modern och lockande skiva med en mängd träffsäkra låtar och en vuxen ljudbild.

Vid en jämförelse känns ”Emelie” först som ett steg tillbaka. Men det är titellåten som lurar en, med sitt traditionella anslag.

I själva verket är merparten av plattans 14 sånger samma typ av vad vi kan kalla citydansmusik – påkostad, välgjord, välskriven – möjligtvis snäppet svagare än föregångaren.

Jag kunde svära på att jag hört den hastiga titellåten förut. Och mycket riktigt spelade

Tiffany in den redan 1997 under namnet ”Emmelye” på singeln ”Den väg som jag ska gå” (NMG), en låt som Lasse Stefanz också tolkat.

En av plattans starkaste sånger heter ”Ge mej en ros”, en mjuk och känslostark ballad av det slag som blivit Lasse Stefanz signum på senare år.

En svensk originallåt i samma stil är Kent Fingals och Haidi Krohns hjärtekrossarballad ”Stanna en stund” – Olle Jönssons ärrade röst stoppar tiden. Där har du plattans bästa låt.

Michael Saxells ”När gässen återvänder” är en vacker stämningsbild med doft av ”Om himlen och Österlen”.

Av de snabbare sångerna gillar jag gungiga ”Detta huset är vårt hem”, Per Ekbergs och Dan Hanssons ”Det kommer en morgon” och Dan Attleruds och Martin Klamans poppiga ”Allt jag har”, de båda sistnämnda med sång av Lasse Sigfridsson.

Lasse Stefanz infriar förväntningarna.

På lördag hoppas jag att en av de starkaste sångerna från schlager-SM övertygande kliver in på Svensktoppen. Sanna Nielsens singel ”I går, i dag” (Maypole) går på repeat här – och växer för varje lyssning.

Vilken röst!

Pulsguiden

ARTIKELN HANDLAR OM