Jag hör Earl Wild när jag ser min son

NÖJE
Kjell Häglund / klassiskt

För en månad sedan förtvinade springet i benen hos min son. Läkarna misstänker borrelia. Men i helgen, innan vi ännu fått alla provsvar, tog han plötsligt på sig jackan och hängde med sin storasyster ut.

Oroligt följde jag dem från fönstret, beredd att han när som helst skulle ta sig för magen, börja ta små babysteg igen, ge upp.

I stället sluggade han sig fram genom de stelfrusna snåren och rusade ner på gräsplanen med fotbollen.

Samtidigt som det rann till i ögonvrårna blev jag blev medveten om musiken i rummet: Earl Wild hade spelat sig fram till adagio-satsen i Ernst von Dohnányis pianokvintett i c-moll från 1902. Ett Brahms-klingande tonårsverk jag aldrig rubbats emotionellt av förut. Inte som den senare pianokonserten eller min favorit bland Dohnányi-tolkningar, "Variations on a Nursery Tune" på Decca; även den med Earl Wild; och med New York-filharmonikerna dirigerade av kompositörens sonson Christoph; inspelad kort tid efter Dohnányis död 1960.

Men nu ser jag min son

därute, alltjämt springande, och Earl Wild plöjer upp mina tårkanaler tills jag är redo att ranka Dohnányis ungdomsentusiastiska opus 1 bland de främsta debutverk som gjorts. Därtill i en makalös inspelning med förstärkta stråkstämmor av American String Orchestra (inklusive Wilds lilla favoritgrepp med en adderad bas). För plötsligt är det barnets sprängkraft som hörs hos Dohnányi, en rak och osockrad lidelse inför livet.

Och precis som när Alfred Brendel återtolkar Schumann på sitt nya album är det den erfarne åldermannens lek med ungdomskällan vi hör hos den 85-årige Earl Wild.

Att det pianistspecialiserade amerikanska skivmärket Ivory Classics nu funnit svensk distribution betyder också att Earl Wilds mysrystolkningar av Chopins kompletta nocturner äntligen går att köpa i handeln.

Men jag förstår inte att så stor musik kan förpackas i så löjeväckande omslag. På Chopin-dubbeln sitter den vithårige, smokingklädde Earl Wild sedvanligt proffsleende och - paddlar i en kajak under månsken!

Men nocturnerna

verkligen svindlar för öronen. Rockkritiker som snackar om "tre-minuters-mästerverk" har aldrig hört Chopin. När jag tittar efter min son igen är trädgården tom. Han har fått av sig ytterkläderna i hallen, rusar till stereon och slänger sig på stoppknappen. "Jag får faktiskt ont i huvudet, pappa." Två minuter senare hoppar han jämfota till Eminem.

Klassiska hits

Kjell Häglund ([email protected])