Även rebeller åldras

1 av 2 | Foto: Andreas Lundberg
NÖJE

LONDON

Nick Cave är tillbaka. En aning äldre, en gnutta mer disciplinerad och definitivt mer organiserad.

- Jag levde ut ganska ordentligt när jag var ung, tycker jag själv. Det sista jag skulle vilja göra är att försöka återvända - kolla bara på Mick Jagger, säger han när Puls träffar honom.

Det har gått fyra år sen Nick Cave och The Bad Seeds släppte något nytt studiomaterial. Skivan "No more shall we part", som nyligen släppts, är deras elfte studioalbum. Den brittiska kritikerkåren står enad - albumet är en tiopoängare.

- Jag älskar den nya skivan, jag är jättestolt över den. Men jag skulle aldrig kalla någon av mina skivor för den bästa. Inte ens den här, säger Cave.

Han sitter nersjunken i en stor soffa på ett hotellrum i centrala London. Efter en vecka med nonstop pr är det inte konstigt att han ser sliten ut. Trots det tar han sig tid att tänka igenom varje fråga noga innan han svarar - det känns befriande att träffa en artist som ger intrycket av att inte ha några färdigförpackade svar.

- Jag tycker verkligen om titelsången "I sat sadly by her side". Det är en bröllopssång, en ganska olustig sådan. Du ska binda dig till en person för resten av ditt liv - jag tror att alla som gifter sig känner både glädje och skräck, säger Cave eftertänksamt.

Han citerar några av sina favoritrader högt, och tillägger:

- När en skiva är klar sitter jag inte hemma och lyssnar på den. Jag kan inte tänka mig något värre - det skulle vara som att sitta och nosa på mina underkläder!

Det sägs att Cave alltid brukade se upp till människor som såg ut som dom levt ut ordentligt. I dag kan han själv sälla sig till den skaran. Det var ett bra tag sen Cave bytte droger och kaos mot föräldraskap och litterära framgångar.

Nu börjar han närma sig fyrtiofem. Den kritstrecksrandiga kavajen och de slitna jeansen hänger dock fortfarande med, likaså den råa sexappeal som ofta förknippas med rockrebeller.

- Jag är inte speciellt nostalgisk. Det finns saker man bara kan göra som tonåring och det finns saker man bara kan göra när man fyllt fyrtio. I dag tänker jag på konsekvenserna innan jag gör något. Dessutom har jag familj, och då har man ett särskilt ansvar.

Cave är gift för andra gången, har två söner i sitt första äktenskap och är nybliven stolt far till två tvillingsöner.

- Jag tror att jag är en bra pappa. Jag älskar verkligen mina barn, och jag försöker stötta dem i allt. Men självklart är det inte alltid lätt, säger Cave och ler.

- Jag har blivit mer disciplinerad med åren också. Varje dag mellan nio och sex är jag på mitt kontor. Det spelar ingen roll om jag är trött eller mår dåligt - jag går till kontoret ändå, säger Cave.

Det har gått tjugo år sedan Nick Cave landade i London första gången, då tillsammans med sin grupp The Birthday Party. Sen dess har han gjort ett par turer tillbaka till hemlandet Australien och bott i både Berlin och Brasilien innan London blev hans fasta bas. Han har definitivt gjort sin beskärda del av kringflackande, droger och självdestruktivitet.

- Jag längtar inte tillbaka till det som varit. Jag levde ut ganska ordentligt när jag var ung, tycker jag själv. Det sista jag skulle vilja är att försöka återvända. Kolla bara på Mick Jagger!

När The Birthday Party bröt upp föddes Nick Cave och The Bad Seeds. Det har hunnit bli elva studioalbum, samt ett "Best of" som släpptes förra året. Till de mer kritikerrosade albumen hör den morbida skivan "Murder ballads" och "Let love in".

- När vi spelar in en skiva nu vet vi precis vad det är vi vill göra. Vi har spelat ihop i så många år att vi knappt behöver prata med varandra om hur vi vill ha saker och ting, vi vet det ändå. Men den första skivinspelningen Bad Seeds gjorde var däremot helt kaotisk - ingen av oss hade en aning om vad vi höll på med. Vi hade ett par sånger klara, men vi hade inte ens repat dom.

- Ibland skriver jag en sång med en lyssnare i tanken. Det kan vara en kärleksförklaring eller en hämndakt. Men oftast skriver jag helt enkelt därför att det är ett behov.

De flesta av Caves fans har följt honom många år. Men han har också en hel del nya unga fans. Både i Stockholm och London sålde hans konsertbiljetter slut på nolltid och extra spelningar har satts in.

- Jag antar att det finns unga människor även i dag som vill ha musik med lite djup. Jag förstår dem, lägger han till. Musikindustrin har sjunkit så lågt.

Med en mamma som var bibliotekarie och en pappa som var lärare i litteratur är det inte konstigt att Cave kanske framförallt är en ordkonstnär. Hans låttexter är ibland klockren poesi, han har precis avslutat ett av många teatermanus och hans första bok, "And the ass saw the angel", har blivit översatt till 15 språk och kammat hem en hel del utmärkelser.

- Jag ville skriva en roman för att se om jag kunde, berättar Cave. Min pappa sa alltid att litteratur var den högsta konstformen. Jag vet inte om han räknade rockmusik som en konstform över huvud taget.

På frågan om vad som väntar efter turnén tänker han länge innan han svarar.

- Det blir nog en bok till. Jag har inte börjat på den än, men det känns så.

arkiv/Nick Cave

Nick Cave talar ut om:

Hanna Nova Beatrice ([email protected])