Trollbindande, Ryan Adams

NÖJE
Foto: ANDERS WEJROT
Ryan Adams spelar i Malmö ikväll och i Stockholm i morgon.

Ryan Adams

Plats: Trägårn, Göteborg. Publik: I princip fullt. Längd: Bortåt två timmar. Bäst: En ny sak som antagligen heter "The bar is beautiful". Sämst: Skulle vara den omtalade frisyren då.

GÖTEBORG. Har man sett.

En representant för den "nya" countryn som faktiskt klarar att leverera på scen.

Ryan Adams är bitvis trollbindande - inte minst i helt nya nummer.

Vet inte hur ofta jag lämnat konserter med den moderna, no depression-präglade countryns giganter i indignerad besvikelse.

De är för det mesta bara sura och tvära och introverta.

Men i Ryan Adams, den känslige Whiskeytown-sångaren som ifjol solodebuterade med utmärkta albumet "Heartbreaker", är det uppenbarligen annat virke.

Han lyckas både beröra och underhålla.

Ensam med gitarr, och några gånger sittande vid piano, framför han sina sånger - många av dem helt lysande - i lågmälda, stillsamma och ofta intensivt förtätade versioner. Stämningen är ögonblickvis så laddad att man knappt kan andas.

Men mellan varven lättar den rufsige, storrökande amerikanen upp med självironiska, lätt förvirrade och synnerligen charmiga monologer - utan att någonsin ta udden av det påtagliga allvaret i musiken.

Jag sväljer hårt - och har kul.

Mest anmärkningsvärt är dock hur bra den stora mängden nykomponerat material fungerar. Kvällens aboluta höjdpunkter utgörs faktiskt av nyheter. Jag tänker särskilt på en Tom Waits-besläktad dryckessång från Hollywoods bakgator som jag tror heter "The bar is beautiful" och har en vemodig sha-la-la-refräng. Och på den plågade falsettballaden i slutet, den med ett "wall" i titeln.

Nästa Ryan Adams-platta kan bli en sensation.

Men vänta inte till dess. Se honom nu. Han är den moderna countryscenens absolut bästa liveartist.

Per Bjurman