- Då hängde Jimmy ut kuken

Avalanches kan skoja till det på scen ibland

NÖJE

Du spelar keyboard. Du spelar live. Framför betalande publik. Du är tvungen att ha bägge händerna på tangentbordet. Annars dör musiken ut.

Det är inte lätt när en annan bandmedlem piskar dig i ansiktet med kuken.

Det är inte lätt. Men det går.

Foto: MODULAR
Som en film du ser med örat. Så är The Avalanches. Och de hade tycke för japanska trummisar. Men det har inte med saken att göra.

Det var Dexter Cabay som fick kinden daskad av James de la Cruz balle.

The Avalanches innehåller fyra medlemmar till: Gordon McQuilten, Tony Diblasi, Darren Seltmann och Robbie Chater.

Det är Robbie som ringer upp från Melbourne i Australien.

- Jag har ingen aning om varför Jimmy hängde ut kuken och gjorde vad han gjorde. Men det var kul. Ett av de där ögonblicken när publiken håller händerna framför ansiktet och kikar mellan fingrarna för att de är så generade över vad som händer på scen. Jimmy är sån. Han klär alltid av sig naken.

The Avalanches debutalbum heter ”Since I left you”. Det har 1) Hyllats av kritiker. 2) Sålt bra. 3) Uppnått punkterna 1 och 2 utan att låta som nånting annat.

The Avalanches låter som Madonna, Beach Boys och Boney M i ett slagsmål om stereon på ett grillparty i Hawaii. Med hästar och mexikaner och hallucinogena droger. The Avalanches låter som en film du ser med örat.

- Albumet är tänkt som en jordenrunt-resa. Här i Australien känns resten av världen långt borta. Det är naturligt för oss att drömma om att resa. Tror inte den här musiken hade kunnat komma till nån annanstans än i Melbourne, säger Robbie.

”Since I left you”

innehåller över 900 samplingar. Robbie och kompani tvingades anställa en advokat i Los Angeles. Han hade att göra i sex månader med att fixa fram tillstånden. För första gången har Madonna gett sitt okej till att hennes musik samplas (basgången från ”Holliday”).

- De flesta sa okej, men det tog lång tid. Det var jobbigt. Varje gång nån sa nej fick vi redigera om materialet. Säg så här: vi kommer aldrig att göra en skiva på det här sättet igen, säger Robbie Chater.

Han och Darren Seltmann är de centrala medlemmarna. De träffades i början på 1990-talet. De flyttade ihop. De började skriva låtar. De bildade ett punkband som gick under varierande namn, bland annat The Swinging Monkey Cocks.

Bandet hade först en japan

på trummor. Och en till. Och en till. Och en till” Totalt fyra stycken. Alla blev deporterade. Till slut gav de upp idén om japaner och in kom i stället Gordon, Dexter, Tony och James.

Bland beundrarna märks förutom Madonna Manic Street Preachers (kolla in Avalanches Sean Penn-mix av Manics ”So why so sad”). Men de fansen förvånar inte Robbie ett smack.

- Nej, vi visste att det var en bra skiva som skulle fånga intresset hos andra musiker och producenter. Vad vi inte väntat oss var att den skulle attrahera vanlig publik och ta sig upp på listorna.

arkiv Avalanches

Tore S Börjesson ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM