Uffe Ekberg är framtiden

NÖJE
Filip Hammar/ puls

Svenska idrottsframgångar är

i princip det enda som kan få den lille patrioten inom mig att vakna till liv. Jag har ett brinnande idrottsintresse och det är få människor från det här landet jag beundrar lika mycket som riktigt duktiga fotbollsspelare eller hockeyspelare som gör succé i utlandet.

Men då handlar det uteslutande om vad de presterar under en match, för i övrigt har jag utvecklat ett accelererande förakt mot dessa tråkiga varelser som inte kan NÅNTING annat än att sparka på en boll eller skjuta iväg en puck. Och det tråkiga i sammanhanget är att de helt saknar ambitioner att ta för sig av livets goda (om vi bortser från tennisveckan i Båstad) trots att de har all tid i världen.

Hårt? Ja, det är klart

och det finns säkert undantag, men jag har svårt att imponeras av de här ”genuina”, ”ödmjuka” svenskarna med fötterna på jorden.

Herregud, här får de chansen att flytta till ett annat land, chansen att upptäcka nya städer och chansen att hänga med coola människor men det enda de gör är? barn med sina lika tråkiga spelarfruar som inte har några andra ambitioner än att få en fin storbilds-tv till villan, lite ”äkta” Lasse Åberg-konst på väggarna och ett par minuters uppmärksamhet från sin transparenta toppspelare som tjänar miljontals kronor – varje månad.

Svenska idrottsmän som blir proffs utomlands verkar ha ett sorgligt behov av trygghet, ett sorgligt behov av att ta med sig hemmaplan till bortaplan, för annars skulle de inte klara av att leva i en främmande kultur. De är inte mer sugna på ett äventyr än ett gäng frikyrkliga, hjärntvättade konfirmander. De vill bara tjäna sina pengar och sen flytta hem till bondhålorna de växte upp i.

Och när de väl är hemma igen har de inga planer på att återvända till New York eller var de nu gjorde sina proffsår. Obegripligt.

När ska de komma in

i matchen och HUR ska vi kunna råda bot på det här?

Jag har faktiskt ett förslag: Riksidrottsförbundet borde finansiera en veckas praktik hos Uffe ”Fast cash” Ekberg för varje svensk idrottsman som blir proffs. På dagordningen ska det finnas punkter som: ”Så dejtar du en fotomodell”, ”Så känner du skillnad på rött och vitt vin i ett blindtest”, ”Så punkterar du din dröm om en gillestuga” och ”Så tömmer du en Versace-butik på tio minuter”.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva det, men: Uffe Ekberg är svensk idrotts framtid.

Filip Hammar