Friends ligger redan bra till

NÖJE
Per Bjurman/ schlager

KÖPENHAMN. En enda repetition har vi hunnit se.

Men det råder ändå inga tvivel.

Friends hör till den här Eurovision-finalens allra hetaste vinnarkandidater.

Det är lika bra ni börjar förbereda er. Sverige kan mycket väl vinna ännu ett EM-guld i schlager på lördag.

De unga bandsbandshjältarna i Friends sopade faktiskt banan med övriga tävlande under måndagens inledande repetitioner på mäktiga Parken Köpenhamn.

Det kändes lite som under motsvarande övningar i Jerusalem för två år sedan.

Först var det segt och trist och jämntjockt.

Sen kom Sverige - och plötsligt hände nåt. Plötsligt blev det drag på scenen. Plötsligt svängde det till. Plötsligt hördes en melodi som stack ut.

Sen blev det segt och trist och jämntjockt igen.

Och ni vet hur det gick för Sverige, genom Charlotte Nilsson och hennes "Take me to your heaven", den gången.

En liten reservation

dock: Vi fick endast se första halvan av startfältet i går och det är över lag påfallande svagt. Först i dag kliver de riktigt tunga konkurrenterna upp på den nästan löjligt spatiösa scenen. Jag tänker på fransyskan Natasha St-Pier, Sloveniens Nusa Derenda, polacken Piasek och - inte minst - Antique, den svenska duon som tävlar för Grekland med prakthiten "Die for you".

Så framåt niotiden i kväll är det inte säkert att den glada Abba-pastichen "Listen to your heartbeat" känns lika överlägsen längre.

Men man kan lugnt konstatera att det är en av de klart starkaste låtarna i Eurovision Song Contest 2001.

Man kan lika lugnt konstatera att Friends, trots det utmattande schemat under våren, är i god form. Det var bett i gårdagens framträdande. Power. Och tjejerna, Nina och Kim, lyste i kapp med de bländande strålkastarna på Parken.

Fråga mig inte varför, men det är uppenbart att de verkligen älskar det här.

Det kan räcka långt.

Vi som följde

Charlotte Nilssons lingvistiska övningar i Israel hade stora förhoppningar på Friends internationella presskonferens i går.

De sade sig ju vara osäkra på engelskan och elak som man är älskar man ju att vara med när folk gör bort sig.

Men det gick ju alldeles oförskämt bra. Jag har inte ett endaste "It"s not clear yet" att rapportera.

Bu.

Det var ju falsk varudeklaration.

En sak är säker:

Det var länge sedan det var så gott om riktigt präktiga kalkoner i den här tävlingen som i år.

Lettländske stackaren Arnis Mednis "Too much" kan, bara för att nu plocka ett uselt exempel i högen, vara det sämsta stycke musik jag någonsin hört.

Ursäkta min brist på seriositet, men nånstans tycker jag det är härligt.

- Men herreguuud

, det är ju bara fjollor som sjunger i år. Åh, jag blir alldeles trött.

Det var inte jag som sa det.

Det var Christer Björkman.

Då förstår ni allvaret.

Det är Kim som

är den mörka och Nina den ljusa. Eller vice versa. Jag vet inte riktigt - men lovar gå till botten med frågan under veckan.

Det finaste med Parken

är varken scenen eller det beramade taket. Det är gräset, så grönt och tjockt och gnistrande att en fotbollsälskare börjar dregla. Ta hit bröderna Laudrup, jag vill se frisparksvarianter.

Per Bjurman