Lisa Miskovsky har rötterna uppåt

Foto: SARA RINGSTRÖM
Lisa vill vara bäst på det hon gör. Helt enkelt.
NÖJE

Ni har säkert hört "Shape of my heart" med Backstreet Boys. Men visste ni att det var Lisa Miskovsky som skrev den? Nu sjunger hon själv på sin debutplatta.

Hon är döpt efter en Lasse Berghagen-låt.

- Så det var kanske därför som jag skaffade nitar och grejer..., säger Lisa Miskovsky, 26, som släppte sitt debutalbum för några veckor sedan och flinar.

- Fast när jag ville ha ett ryggmärke med Iron Maiden på jeansjackan protesterade mamma. Hon sydde på några töntiga knappar, som nitar, i stället. Den jackan ville man ju inte använda.

Men. Den töntiga jackan till trots. Musik blev det ändå. Debutalbumet släpptes i slutet av april. Singeln "Driving one of your cars" har spelats flitigt på radio.

Sin allra första låt skrev hon som typ pytteliten.

- Jag var bara fem, sex år gammal. Jag sjöng in den på band.

Den mest kända låten hon varit inblandad i är Backstreet Boys "Shape of my heart". Efter att demonproducenten Max Martin hört en demo som hon gjort, kontaktade han henne och vill att de skulle göra en låt tillsammans. Och så blev det.

Hon har att brås på. Pappa är musiker och hemmet var fullt av instrument.

- Jag gick omkring och provade allt. Jag minns att jag ritade med tuschpenna på pianot för att veta hur jag skulle spela.

Och så har det fortsatt. Tillsammans med lillasyster Caroline och i lite olika konstellationer har Lisa spelat och sjungit och stått på scen sen tidiga tonåren.

Hon minns första gången. Med en rysning. Inte för att det gick dåligt. Utan för scenskräcken. Riktigt rå rädsla bara.

- Men någonstans så gjorde jag det ändå. Det har gått många sömnlösa nätter och jag trodde att det var omöjligt, tänkte "ska jag ha det så här". Men jag bara gjorde det och om man bara härdar ut så visade det sig att det inte var så farligt.

Lisa kommer från Umeå.

Och det går liksom inte att avhålla sig från de där klyschorna som är behäftade med norrlänningar.

Fast Lisa är inte som en Rolf Lassgård eller en Lennart Jähkel i filmen "Jägarna", hon är kvinna, hon är ung och hon har definitivt inte flanellskjorta. Dessutom pratar hon. Mycket.

Men ändå. Något får en att vilja dra Norrlands-klyschorna ändå. Och det är inte bara dialekten även om den gör sitt till. Nä, det är detta med båda fötterna på jorden och veta vad man vill fast tala om det utan större åthävor. Nåt sånt.

Också för Lisa är det alldeles självklart där hon hör hemma. Hon bor i ett litet hus utanför Umeå.

- Det är lite som en sommarstuga. Det är den fridfullheten. Man blir aldrig väckt av nåt ljud. Och så är det skönt att kunna spela hög musik utan att känna att man stör nån.

Så även om mycket tid

tillbringas i Stockholm vill hon inte flytta dit.

- När man går ute i Stockholm möter man en massa folk och känner inte en enda. Det kan jag tycka känns lite ensamt. Fast jag vet inte om det är bra eller dåligt.

Samtidigt säger hon att det kryllar av nedflyttade norrlänningar i huvudstaden. Och att hon har hittat ett schyst kafé där hon brukar hänga.

- De har bra dataspel där.

Fast hon längtar hem till stugan i norr när hon inte är där.

- Jag var på ett otroligt fint hotell i Malmö för ett tag sen och där hade de såna där lappar där man kunde skriva om man hade synpunkter och jag skrev att det var ett fantastiskt hotell men "kan ni fixa nåt för hemlängtan" också.

Ett knep har hon och det är att ta med sig nåt hemifrån. Så nu följer tofflorna med när hon är ute och reser.

För resor blir det. Just nu är hon ute på Hultsfredsturné, för att promota både sig själv och festivalen.

Hon är inne i den karusellen nu. En rolig karusell tycker hon själv.

Ett tag höll det på

att bli nåt alldeles annat. Lisa är snowboardåkare och var aktuell för landslaget. När hon fick skivkontrakt för över två år sen var det just brädan som gällde och nu tycker hon att det på ett sätt var rätt skönt att hon inte hetsade upp sig så väldigt.

- Det var typ "jaha, ett skivkontrakt, men jag är ju på väg till Kanada".

Men musiken gick inte att lämna därhän, hon kallar den en passion. Och hon saknade den för mycket.

- Jag är en 120-procentsmänniska...

Då går det inte att kompromissa särskilt bra.

- Jag är sån att när jag gör nåt så vill jag göra det bäst. Om jag städar och jag till en början kanske är ovän med moppen så vill jag bli världsbäst på att städa.

Så tycker hon att det mesta är roligt också. Som att städa till exempel, när hon hade det som jobb.

Musiklärarutbildningen

på universitet blev däremot för mycket. Eller fel. Hon började men kände att det inte var hennes grej. Dessutom fanns inte tiden för att skriva den egna musiken.

Och så som det är med en passion så var den ju ett måste. Hon hoppade av.

Och satsade fullt ut på det som nu finns i form av debutskivan som helt enkelt heter "Lisa Miskovsky".

Namnet ja. Pappa kommer från Tjeckien. Mamma från Finland. Valet av bostadsland stod mellan Australien och Sverige. Det blev Sverige, norra Sverige.

Lisa växte upp i en liten by utanför Umeå. En liten by där hon blev accepterad för den hon var, säger hon. Hade typ världens tryggaste barndom och gick i en skola där det hade varit okej att ha Iron Maiden på ryggen.

Om hon nu hade fått det för mamma.

- Tjaa, det var väl min ungdomsrevolt det...

Vinn Lisas platta!

Debutalbumet ”Lisa Miskovsky” har varit ute i affärerna ett par veckor. Och singeln ”Driving one of your cars” klättrar på försäljningslistan och spelas flitigt på MTV och Z-TV.

Vi har ett gäng av Lisas plattor. De vill vi skicka vidare till dig. Allt du behöver göra är att skiva in dina uppgifter nedanför och skicka iväg formuläret till oss.

arkiv Lisa Miskovsky

Lisa Pehrsdotter