De är Sveriges E Street Band

NÖJE

De är Sveriges

E Street Band

Jag har sett den svenska gubbrockens framtid.

Dess namn är Dynamo Chapel.

I demosensationen "You"d only tear us apart" gör de allt vi inte hört E Street Band och Clash göra på tjugo år.

Parsons.

Av hänsyn till er i den ärevördiga läsekretsen brukar jag undvika att skriva om demoband i popspalten. Erfarenheten säger att de flesta bara blir frustrerade när vi hyllar musik som inte finns tillgänglig ens på nätet.

Men i vissa extremfall går det helt enkelt inte att låta bli.

Dynamo Chapel är ett sådant fall.

De kommer från gamla popfästet Skellefteå och merparten av gruppmedlemmarna återfanns tidigare i A Shrine, ett av de mest underskattade banden under det tidiga nittiotalets svenska indievåg.

Nu har de sökt sig djupare in i historien och blivit vad som skulle kunna beskrivas som en samling riktigt gedigna traditionalister. Ja, gubbrockare.

I fem av de sex demospår jag hört målar väldige sångaren " Ekan" och hans vapendragare Van Morrison-fresker med Steve Earles strama pensel.

Toppen.

Men det är

under det sjätte spåret jag sätter mig rakt ner på redaktionsgolvet.

"You"d only tear us apart".

Plötsligt förvandlas Dynamo Chapel till E Street Band anno 1980. Utan en sekunds tvekan, utan rädsla för det omvärlden brukar kalla patetik, utan några som helst skyddsnät vräker de sig ut i ett veritabel slagregn av ringande Little Steven-gitarrer, dundrande Mighty Max-trummor, glockenspiel, sha-la-la-slingor och extatiskt stora känslor.

Redan i introt kan man höra "Ekan" ropa genom ljudbilden; utstöta såna där härligt patetiska, spontana glädjerop Bossen inledde varje låt med på "The River" (det gjorde han kanske inte, men jag vill gärna minnas det så).

Sen blir det refräng.

Då kommer Topper Headon och Paul Simonon från Clash in och tar över rytmsektionen. Låter det som.

Inte så nytt, nej.

Men otroligt bra utfört.

Och helt förbluffande.

Ingen gör ju

så idag. Ingen vågar. Ingen är beredd att sikta så otroligt högt. Man ska vara cool och balanserad och distanserad.

Men Dynamo Chapel tar i "You"d only tear us apart" i så de spricker. I varenda söm. Det spelar ingen roll att insatsen egentligen är för hög - de ger sig ut efter den stora potten i alla fall, oavsett konsekvenserna.

Just därför framstår de som den svenska gubbrockens framtid.

Såväl skivbolag som festivalarrangörerna ska givetvis uppfatta det som ett tips.

***

Är jag verkligen den ende som tycker att nya Stakka Bo-singeln är helt okej?

***

Weezers comeback känns som en lika monumental besvikelse som GB:s ovilja att återinför Igloo på menyn.

Orsaker till extas

Per Bjurman