Popmusik – bara på prov

NÖJE

Hon är jamaikansk reggaedrottning. Så kom hon till Sverige och spelade in en popskiva. Puls Marimba Roney träffade Tanya Stephens på en strandbar på Jamaica.

Foto: Anders Rising
Tanyas solbrillor kan köpas för 149:90 i närmaste beachbar.

Treasure Beach, Jamaica. Det är solnedgång och vi sitter på Jake’s Bar.

Tanyas pojkvän och hennes kusin som är med ombeds ta foton åt turister framför havet som sakta förvandlas från blått till orange. Tanya säger att hon behöver en rom och cola. Rom är en sak hon alltid har i lägenheten i Stockholm, och så odlar hon en särskild typ av lök som hon tagit med sig från Jamaica.

Det var på en musikmässa i Frankrike som svenska Warner fick syn på Tanya och signerade henne för att göra en skiva med svenska musiker, låtskrivare och producenter. Resultatet? En gitarrbaserad popplatta.

– Fast fortfarande med en reggaekänsla. Man kan dansa screetchy till ”No more”, eller hur? säger hon och skrattar.

Screetchy är en dans. Bartendern Dougie har satt på cd:n Tanya hade med sig.

– Är det här din musik? frågar han förvånat.

Tanya nickar och skrattar. Hon skrattar mycket. Men är en seriös person som vet vad hon vill.

– Jag hade tröttnat på dancehall-scenen. Man kan bara göra dancehall på ett vis. Jag hade avverkat alla ämnen och ville pröva något annat. Om det går bra kommer alla att älska det, om det går dåligt kommer alla säga att jag har sålt ut. Det finns utländska band som UB40 och Ace of Base som gör bra reggae, men vi får inte göra annan musik.

Att det inte blir en succé är dock inte Tanya orolig över.

– För mig är det redan en framgång. Att bara ha spelat in den här skivan är ett steg framåt.

Trots den enorma musikproduktionen i Jamaica är det få kvinnor som gjort karriär. Tanya tror att det beror på att kvinnor får barn, inte är lika dedikerade och ger upp lätt.

– Vi vill ha framgång direkt och när vi väl får det, ser vi bara de där nya kläderna i stället för att tänka långsiktigt.

Tanya däremot investerade sina första pengar i en bondekompis och odlade upp fem tunnland mark. Det visade sig vara lönsamt.

Vi beställer in en tredje rom och det är inga små glas Dougie häller upp. Vi börjar prata om Jamaica versus Sverige.

– Ni i Sverige klagar alldeles för mycket på ert land. Det är för jävligt kallt, men ni är trygga där. Ni har utbildning och är intelligenta. Små barn talar engelska med mig! Jag kan hitta brister med Jamaica men jag älskar mitt land och skulle aldrig flytta härifrån.

Hennes pojkvän får stå ut med att hon inte följer de konservativa könsroller som fortfarande dominerar ön.

– Aldrig att jag kommer tvätta kläder och laga mat hela dagarna! Jag är för all jämställdhet när det gäller lön och sånt fast ibland tycker jag att kvinnorörelsen är för extrem. Jag älskar att vara kvinna och att bli behandlad som en sån av män. Låt män få vara män. Det är det enda dom kan!

arkiv Tanya Stevens

Marimba Roney ([email protected])