Schytts sångare gör solosatsning - och han är tuff

NÖJE

Schytts populäre sångare solodebuterar.

I höst släpper Peter Danielson sitt första album i eget namn.

- Det är lite 60- och 70-talsstil, säger han om sin nya musik.

Parallellt med framgångarna med Schytts har Peter Danielson jobbat med inspelningar av eget solomaterial under två års tid. Det färdiga, ännu obetitlade, soloalbumet har tolv sånger med musik skriven och producerad av radarparet Peter Karlsson och Tommy Kaså.

"In my arms tonight" inleder en femspårs demo-cd jag fått höra. Det är en snygg popballad som i rakt nedstigande led härstammar från Roy Orbison. Peter Danielson sjunger med ljus, känslig röst. "The one" är Per Gessle-pop med mycket snygga gitarrer, fett E Street Band-blås och Peter Danielson med lite tuffare sångröst.

Så här långt ser Peter Danielsons soloprojekt ut att kunna bli en av skivhöstens stora överraskningar. Jag tror att många kommer att bli förvånade, för här visar Danielson en ny och spännande sida av sig själv.

Det har hänt en del med Finspångsbandet Cheerie sen usla albumet "Det handlar om kärlek" (TMC) kom 1997. Inte minst sångaren Dennis Andersson har utvecklats rejält, från såsigt dansbandsvibrato till ljus, förförisk popröst. Andraplatsen i dansbands-SM förra året öppnade vägar och gav uppmärksamhet. Det innebar också en medveten satsning mot den yngre publiken.

Senaste singeln "Vänd inte om" (Taton) är en modernt producerad pojkbandsballad, men lite för opersonlig för att sticka ut.

Men härifrån kan det ju bara gå uppåt, eller hur?

"Hjärterötter" (Virgin) är Gösta Linderholms "Pinups" eller "Sweethearts". Han har tagit 15 av sina personliga favoritlåtar med utländska artister och skrivit egna, svenska texter.

Jag blir djupt tagen av "Hjärterötter", den känns som en av Gösta Linderholms mest personliga skivor. Det är mycket välgjort, Martin Hennels produktion för tankarna till Lasse Berghagens och Sven-Ingvars senaste plattor.

Sånger av Van Morrison, John Prine och Buddy Holly, för att nämna några, har Linderholm förvandlat till sina. Texterna är djupt utlämnande. Det är långt till "Rulla in en boll" i sånger som rysligt känslostarka "Paradis" där Gösta Linderholm sjunger om sin pappas alkoholism.

Just nu är mina favoriter tolkningarna av Tom T Halls "That"s how I got to Memphis" och Gordon Lightfoots "Early mornin" rain": "Med ett hjärta som ett såll i mitt ingenmansland", sjunger han, nära, nära lyssnarens öra.

Omistlig lyssning regniga julikvällar.

Plusguiden

Michael Nystås ([email protected])