Tack för boogien, John

NÖJE

En av de sista, stora bluesmännen är borta.

John Lee Hooker dog för drygt två veckor sedan i sitt hem i Los Altos, Kalifornien. Markus Larsson minns mannen som mot slutet av 40-talet skakade om världen med "Boogie chillen" - en av blues- och rockmusikens mest centrala låtar.

Foto: AP
John Lee Hooker är "The original boogie man".

Många bröder och systrar kommer på tal när man diskuterar vem som satte sprätt på bluesen, fick den att svänga ännu mer djävulskt och närma sig rock'n'roll. Men den diskussionen var egentligen redan avgjord 1948.

Då tog skivaffärs- innehavaren och entrepenören Elmer Barbee med sig en ung John Lee Hooker in i studion och "Boogie chillen'" var ett faktum.

John Lees diaboliska röst, råa gitarrspel och maniska stampande på en plywoodskiva gjorde ett outplånligt intryck på blues- och sedermera rockmusiken.

Den primitiva, överladdat sexuella pulsen och frustande utlevelsen resulterade i att John Lee Hooker snart kallades för "The original boogie man".

Låten kom att sälja över en miljon exemplar.

Världen och upphovsmannen

själv hämtade sig aldrig riktigt från "Boogie chillen's" första, obevekliga attack.

John Lee Hooker baserade hela sin fortsatta karriär på det rytmiska monster som föddes i den där studion i Detroit.

Den hemsöker storverk som "I"m in the mood", "Dimples" och "Boom boom" och fick därför i förlängningen hippa britter, jänkare och irländare som The Rolling Stones, Bob Dylan, Van Morrison och The Animals att falla som furor.

Miles Davis berättade vid ett tillfälle att John Lee Hooker var den funkigaste artist han någonsin hört, James Brown fick glatt ursäkta.

Det senaste decenniet

har varit en lång och värdig epilog för farmarsonen från Mississippi, som fortsatte att ge ut hyllade plattor efter sin comeback 1989, ofta gästad av fans som Carlos Santana, Keith Richards och Bonnie Raitt.

Tempot, rösten och gitarrspelet mattades givetvis med tiden.

Men då och då lyckades "The healer" med att frammana stämningar från de vilda kvällarna på klubbarna och barerna i Detroit.

En otämjd känsla av ruffiga miljöer där män och kvinnor ägnade sig åt orgiastiska fester som inte slutade förrän solen gick upp, om ens då.

Man anar lukten av hembränd sprit, sex, våld, krut, svettiga dansande kroppar, galenskap och kalla kårar.

Lukten av "Boogie chillen"".

Ett evigt party som aldrig kommer att tystna.

arkiv John Lee Hooker

Markus Larsson