Meja är bättre – men inte bra

NÖJE
Foto: STEFAN MATTSSON
RÖSTEN SVIKER En förkyld Meja Beckman har svårt att övertyga. Hoppas hon mår bättre i Göteborg den 9 augusti där hon spelar härnäst.

Visst lider vi med Meja och hennes förkylda hals.

Men det stora problemet är bristen på bra låtar.

Förra gången jag recenserade en premiär med den här stockholmskan, en lika sommarhet kväll som denna i Kramfors, för två år sedan satte jag två plus och skrev att hon verkade vara rädd för att bli svettig eftersom hon gjorde så få ansatser till att showa loss.

Några dagar senare damp det ned en deodorant från Meja i mitt postfack.

Får, så här lite i efterhand, passa på att tacka. Sånt går alltid åt.

Tyvärr kan jag nog inte hoppas på en till, då Meja är betydligt bättre på scen nu, dansar runt, slösar med leenden och ger intryck av att trivas. Trots att varje fras hon sjunger i kväll förmodligen är en kamp.

Meja Beckman är nämligen förkyld, stämbanden vägrar samarbeta och rösten låter tunn och hes.

Man lider med henne, inte minst i balladerna.

Paradoxalt nog känns halsåkomman bitvis som en tillgång, då Mejas snälla soulpop i vanliga fall ofta låter på tok för putsad, duktig och fläckfri. Här får vi plötsligt lite förlösande skavanker.

Men hes hals eller ej, Mejas stora problem är hennes material, i regel växlande mellan det förutsägbart smöriga och jobbigt funkrockiga.

"All "bout the money" är förstås driven pop och balladen "Intimacy" gillar jag på riktigt. Visst får sexmannabandet "Spirits" att låta oväntat fräsch och organisk.

Det räcker emellertid inte. En tråkig låt är en tråkig låt är en tråkig låt.

Och låtar är som bekant alltid vad det handlar om.

Håkan Steen