Vissa låtar är inte för mamma

NÖJE

LONDON

Okej om man sjunger en låt med titeln "You fucked up my life".

Men när nästa spår heter "I wanna fuck a dog in the ass" blir man lätt orolig.

Vad sysslar dårarna med?

Foto: JUSTIN STEPHENS
När Blink 182 har tråkigt roar de sig med att gömma lite låtar på deras skivor.

Låtarna i fråga är två extraspår på Blink 182:s nya album "Take off your pants and jacket".

De finns inte omnämnda på omslaget. De kommer som en överraskning som spår 14 och 15.

Joke songs, som bassisten och sångaren Mark Hoppus, 29, kallar dem.

- Det är inte meningen att ungarnas mammor ska höra dom där, säger han till Aftonbladet.

- Sitter det några unga grabbar ihop och fnittrar och lyssnar på de fräcka texterna blir det som om de har en hemlighet tillsammans. Kommer morsan in får de slänga sig på stoppknappen.

Pojkarna i Blink 182 var som barn själva när de spelade in dem.

- Vi hade jävligt kul! Vi tog det inte på allvar och det är inga världshits det handlar om, men jag garanterar att det var många garv i studion den dagen.

Jodå.

När Mark, Tom DeLonge och trummisen Travis Barker vrålar att de vill sätta på en hund i arslet kiknar de nästan av skratt genom hela låten.

Sen avslutas hela albumet (som för övrigt är lysande punk) med:

- Fuck you.

Mark Hoppus själv är inte lika framfusig som låttexterna antyder.

När Aftonbladet äntrar hans hotellrum i London möts vi av en mycket väluppfostrad, intelligent och vältalig man. Hela Marks personlighet är en total paradox till den rätt råa musikstil han representerar.

- Men när jag växte upp var punken annorlunda. Det var något politiskt, något som jag inte förstod. I dag handlar punktexterna om kärleken och livet och vardagen, säger han.

Marks hustru Skye kommer plötsligt in i rummet med händerna fulla av kassar från svindyra Harrod's och överlämnar en liten present till honom.

När hon gått på toaletten öppnar han paketet, som innehåller en svart skinnplånbok av märket Gucci.

- Men jävlar, vänta får du se, säger han och stoppar handen i innerfickan.

Han tar fram en exakt likadan plånbok, splitterny, samma märke.

- Köpte den i går, viskar han.

Sen ropar han genom toadörren:

- Thank you, darling, I love it!

Och så fnittrar vi. Som två smågrabbar som just lyssnat på Blink 182:s märkliga extraspår.

Hemliga spår

Peter Wennman