Nu är Uggla cool igen

Turnén med The Ark och Håkan Hellström har gett ny inspiration

1 av 2 | Foto: ANDRÉ DE LOISTED
PÅnyttfödd Magnus Uggla har gett sig i lag med Ola Salo och The Ark samt Håkan Hellström i sommar. "Som ett slags jättebonus har ugglan alldeles uppenbart fått ny inspiration av sitt unga och hippa ressällskap", skriver Aftonbladets Per Bjurman.
NÖJE

HELSINGBORG

Segertåget fortsätter.

Med den pånyttfödde Magnus Uggla som lok.

Tack vare insikter ingen annan i samma generation orkat komma fram till har landets störigaste popveteran blivit cool igen - utan att göra avkall på sin folklighet.

Vi befinner oss i den praktfullt frodiga parken vid Sofiero slott strax utanför ett förtjusande soligt Helsingborg. Det är klassisk svensk popsommarmark.

Inte ett enda rocktåg har rullat genom landet de senaste tio åren utan att passera denna idyll, som gjord för dem som fått för sig att livemusik måste avnjutas med picknick-korg.

Knappast någon annan större sommarturné heller.

Men jag undrar om det någonsin varit så mycket folk, eller sådant drag, i Sofiero som när Håkan Hellström, The Ark och Magnus Uggla fyrar av sin trestegsraket "Där vi är e"re alltid roligast".

Nej, inte ens det återförenade Gyllene Tider orsakade sådan ramalama.

Precis som vid den rungande premiären i Göteborg för några veckor sedan, då plustecknen formligen regnade över trion, har jag personligen störst utbyte av Hellströms E Street Band-föreställning (och den här gången ska jag inte glömma att understryka hur begåvade och upplyftande alla nya arrangemang är) och ett allt tajtare The Ark.

Men det är Uggla som fäller storpubliken.

Och tänker man efter är det nog han som firar störst triumfer även på andra plan.

Redan när det nån gång i vintras avslöjades att den här trojkan skulle sitta i samma buss under sommaren förstod man att den gamle spefågeln från Östermalm insett något hans framgångskamrater från 80- och 90-talen inte vågat fejsa.

Nämligen det faktum att en ny generation är på väg att ta över och att den som inte vill bli frånåkt får se till att liera sig med namn som The Ark och Håkan Hellström.

Inte sitta hemma och muttra över alla nya slynglar som inte kan spela...

Samtidigt är Uggla på något sätt den enda i sin generation som skulle kunna komma undan med ett föryngringsförsök av det här slaget.

Man kan svårligen tänka sig en Niklas Strömstedt, en Tomas Ledin eller en Orup stå vid sidan av Håkan Hellström och gapa med i "Känn ingen sorg för mig, Göteborg".

Det skulle bli hysteriskt krystat. De befinner sig för långt i från det uttrycket.

Men med Uggla blir det kanon.

Trots att han förbrukat det mesta av sin trovärdighet på marschtrudelutternas och fotbollsrefrängernas altare är han på något sätt, kanske i kraft av den tidlösa lystern i det tidiga materialet, fortfarande en salt snubbe och när han fyller i med ett "stan är full av tanter och tragik..." känns det bara häftigt.

Som ett slags jättebonus har ugglan alldeles uppenbart fått ny inspiration av sitt unga och hippa ressällskap också.

Det är en helt annan udd i den här showen än den han reste runt med för tre år sedan.

Han kör såklart, till den breda massans jubel, de flesta av de klämmiga dumhitsen, men varvar påfallande ofta med tuffa, vitala versioner av låtar från sin tid som stor artist.

Som "Sommartid", "Hallå" och härliga böghymnen "Å, han kysste mig".

Hade han gjort det utan påverkan från en sån som Ola Salo?

Tror jag inte.

Uggla är cool igen.

Per Bjurman, Popsommar 2001

ARTIKELN HANDLAR OM