”Jag lever med sorgen”

Nu berättar Sven Wollter om sin dotters bortgång

1 av 2 | Foto: Robert Johansson
Svåra motgångar I Sven Wollters sommarprogram i radio i går berättade han om sorgen och saknade efter sin dotter Ylva, som gick bort efter lång tids kamp mot anorexia. Både Sven Wollter och hans sambo skådespelaren Viveka Seldahl har på senare tid drabb
NÖJE

För nästan tio år sedan dog Sven Wollters dotter Ylva av anorexi.

Nu berättar skådespelaren om den stora saknaden, om sjukdomarna i familjen och de svåra motgångarna i livet.

- Jag känner ofta Ylvas närvaro komma över mig, säger Sven Wollter.

I går sommarpratade Sven Wollter i Sveriges Radio P1.

I programmet berättade han om sin saknad efter dottern Ylva som efter en lång och plågsam kamp mot sin anorexia dog 1992, bara 29 år gammal.

Det blev en gripande skildring om en sorg som han alltid bär med sig i livet.

- Jag är glad för programmet. Många har hört av sig och tycker att det var berörande och det blir jag glad för. Det var ju det som var meningen, säger Sven Wollter till Aftonbladet.

Varför valde du att berätta om Ylvas bortgång i radio?

- Det är snart tio år sedan och det är mitt sätt att bearbeta sorgen att tala om det, att försöka göra det till någonting som andra människor kan ha glädje av. Så det är med viss glädje jag gör det.

Känner närvaron

I programmet berättade Sven om en episod strax efter Ylvas bortgång. Familjen hade just köpt en segelbåt som de for ut med i Göteborgs skärgård. De döpte båten till "Ylva" och firade med champagne. Så tidigt en morgon, mitt i stillsamheten ute på den blanka sjön, vaknade Sven av att han hörde ett knackande.

Han blev snart övertygad om att det var Ylvas ande som för första gången återvänt till jorden.

Och den känslan känner Sven då och då sedan dess.

- Det är svårt att förklara, jag kan bara beskriva det som en närvaro som kommer över mig. Men det är inte något religiöst med det utan mest en känsla.

Kan du känna den känslan ofta?

- Ja. Det är någon sorts ordlös dialog. Jag upplever det inte som någon mystik utan när jag tänker på henne är det som att hon finns i rummet. Egentligen är det inte så märkvärdigt, man måste bara vara lite lugn, avspänd och mottaglig.

Hur handskas du med Ylvas bortgång i dag?

- Det ligger så djupt i mig så att jag lever med det helt enkelt. Och jag accepterar att jag får leva med det. Men jag tänker på henne varje dag och hon kommer till mig och tränger sig på, så att säga.

Hur lever hennes minne i er familj?

- Vi talar om henne då och då, så hon är ovanligt levande med oss den här tösen. Och jag tror att det lätt blir så med ett barn som går bort. Det är något så onaturligt med barn som försvinner från sina föräldrar. Men det är ganska ljust - inte med Ylvas bortgång - men minnena och den här närvaron.

Du har tidigare berättat att du känt skuld i och med det som hände henne. Att du inte ingrep tidigare. Hur känner du i dag?

- Naturligtvis känner man skuld. Men man bearbetar den och den klingar av allt eftersom. Man säger till sig själv att man då inte hade nått fram till den mognad att man kunnat gjort på något annat sätt. Man går vidare som människa. Visst kan skuldkänslorna bubbla upp någon gång ibland. Men den ljusa känslan överväger.

Kämpar mot cancer

Sven Wollters familj har drabbats av flera svåra motgångar genom åren. Sven fick en cancertumör i magen förra året. Och hans sambo, skådespelaren Viveka Seldahl, drabbades nyligen av allvarlig livmoderhals-cancer. En sjukdom hon fortfarande kämpar mot.

Din familj och du själv har drabbats av en del sjukdomar och motgångar. Kan du ibland känna att livet behandlat er orättvist?

- Ja, du. Nej, jag tycker nog att de motgångar och det vi drabbats av i den här familjen jämförelsevis är småsaker mot vad massa andra människor drabbas av. Vi har haft så mycket glädje och sammanhållning i våra liv att det överväger. Jag är glad och tacksam för mitt liv.

Tror du det finns någon djupare mening med det som har drabbat er?

- Det är svårt att säga. Men det är klart att det som händer har betydelse. Det präglar en som människa och djupare och smärtsamma eller glädjande upplevelser präglar en mer än vardagliga händelser.

Hur mår Viveka nu?

- Det är okej. Vi går gemensamt vidare med våra liv och det är ungefär vad jag vill säga om det.

Klas Lindberg

ARTIKELN HANDLAR OM