Helt utan karisma

Gomez

NÖJE

Jag tyckte Gomez var rätt fräcka förra gången jag såg dem, på Kulturhuset i Stockholm för tre år sen.

Så antingen är den här Southport-kvintetten en rejält mycket tråkigare liveakt numera eller också har jag tröttnat på grejen. Troligen en kombination.

Foto: LARS SJÖGREN
Ben Ottewell blir till slut bara enerverande med sina jämranden.

På platta är Gomez fortfarande ett helt OK band. De plockar bitar från The Band, Captain Beefheart, gammal dubreggae och primitiv blues och bygger ihop allt det till något hyfsat eget med ett lim blandat av electronicabeats och en allt går-attityd lånad från Beck.

Men i kväll är det som om nån tagit alla de ädla influenserna från USA och Jamaica och spillt fesljummen brittisk öl över alltihop. För hur än Gomez skruvar med ljuden och byter instrument och taktarter känns deras skäggiga grooves och folkiga riff till slut bara som ett enda långt och synnerligen tålamodsprövande jam.

Huvudsaklige sångaren Ben Ottewell må ha en stark röst med både färg och karaktär. I så här stora doser känns hans hesa jämranden mest enerverande.

Att han med sin teknistlook dessutom kan vara den minst karismatiske person som någonsin stått i mitten på en scen gör förstås ingenting bättre.

Fotnot: Gomez spelar på Musikens hus i Göteborg i kväll.

Gomez

Håkan Steen