– Jag kände hur ett nytt könsorgan växte ut

Foto: Maria Östlin
”Jag skulle till och med gärna göra en blond bimbo”
NÖJE

Filmdrakarna sprutar eld på henne och killarna dreglar över det senaste utviket.

Izabella Scorupco är vår kvinna i Hollywood. Hon var i alla fall det innan hunkarna Christian Bale och Matthew McConaughey gjorde man av henne.

Izabella Scorupco är en perfekt skönhet.

Och lojal.

Inför USA-premiären på hennes nya film ”Drakarnas rike” gick hon med på att posera på sexiga bilder i det amerikanska tidningen Stuff.

– Men jag tycker inte att det var ett utvik. För mig är ett utvik när man är helt naken. Som modell har jag varit med på fotograferingar där jag haft betydligt mindre kläder på mig.

– Och det var ju faktiskt en av de största magasinstidningarna i USA. Om jag kunde göra något för att det skulle skrivas lite mer om filmen – varför inte?

Izabella klarade jobbet och hamnade på omslaget.

Men det räckte inte för att rädda filmen från att malas ner till flis av de amerikanska kritikerna.

Izabella har ändå bra distans till rollen som drakdödande helikopterpilot.

– Man får se det för vad det är. Den kvinnliga karaktären jag gör är nog mest till för att den kvinnliga publiken också ska få en släng av identifikation, säger hon.

”Drakarnas rike” är Izabellas tredje Hollywoodfilm.

Izabella har klättrat upp för tvärbranta bergsväggar i ”Vertical limit” och varit med om den banbrytande insatsen att ge Bondbrudar en hjärna i rollen som forskaren Natalya Simonova i ”GoldenEye”.

Men ingen av inspelningarna var lika tuff, skitig och äcklig som ”Drakarnas rike”.

– Det var fruktansvärt, definitivt det värsta jag varit med om, säger Izabella.

Och då ska man ändå ha i åtanke att hon spelade mot två av Hollywoods smaskigaste sexsymboler – Matthew McConaughey (”Juryn – a time to kill”, ”The wedding planner”, ”Edtv”) och Christian Bale (”American psycho”, ”Shaft”.

Men – säg så här – de framhävde inte precis sina mest upphetsande sidor under drakslakterna i filmens apokalyptiska miljöer.

– Det var mycket harklingar, spottloskor och testosteronduschar. Efter några månader med de killarna kände man verkligen hur ett nytt könsorgan började växa ut, att ens kön började förvandlas till något annat.

– Det var så mycket testosteron omkring en att man nästan kunde höra hur skäggstubben växte, säger Izabella och skrattar rått.

Var de inte ens lite flörtiga?

– Nej, det var så otroligt intensivt under inspelningen. Det fanns inte ens utrymme för skämt. Jargongen var mest att killarna hetsade varandra. De var typiska grabbar. Vem kan klättra högst? Vem pallar det och det, du vet. Som tjej kunde det kännas lite ensamt.

De var alltså hyfsat löjliga machos?

– Ja, fast egentligen tycker jag inte att den typen av macho är särskilt manlig. Samtidigt kan jag förstå att kan bli så. Men det är inget jag kan gå hem och bli alldeles till mig av precis.

Izabellas fyraåriga dotter Julia blev inte heller speciellt förtjust i karlakarlarna.

– När hon såg Matthew McConaughey komma fram blev hon livrädd. Han var sminkad, alldeles blodig och smutsig. Julia blev så fruktanvärt rädd och tyckte att han var läskig. Men det kan man ju förstå. Jag blev nästan rädd själv när jag såg honom, säger Izabella.

Av naturliga skäl har Julia inte sett en enda av mammas filmer. Möjligen smygstartar visningarna om ett par år med ”GoldenEye”. Klättringsdramat ”Vertical limit” får vänta ännu längre.

– Hon råkade få se en bit av trailern och det var jättejobbigt för henne. Hon såg mig hänga där och ville rädda mig. Hon är ju fortfarande i en ålder där man inte riktigt kan avgöra vad som är verklighet och inte.

När Puls träffar Izabella är pressfolket från filmbolaget fullt sysselsatta med att köra kapp med Julia på den medhavda tågbanan.

Izabella ursäktar sig med att barnvakten fått maginfluensa och att hon inte fått tag på pappan – Izabellas hockeyspelande ex Mariusz Czerkawski.

– Julia följer med mig mycket. Hon är min bästis och min absoluta prioritet. Men det krävs att all planering klaffar. Annars får man slita upp dataspelen, tågbanan och allt vad det är.

Nu har hon en ny man i sitt liv. Och han är jättehemlig.

– Han är inte skådis utan en helt vanlig människa – en amerikansk kille. Men egentligen vill jag hålla det där lite för mig själv, säger Izabella.

Paret har redan skaffat ett hus i Los Angeles där Izabella, dottern och de två nyinköpta svenska hönorna Gun och Barbro redan gjort sig hemmastadda.

Men Izabella behåller sin tvåa i Vasastan.

– Det blir mycket resande fram och tillbaka. Men huset ligger verkligen i ett otroligt mysigt område i Los Angeles. Jag trodde först inte att såna fanns. Men det är väldigt familjevänligt och mycket barn.

– Just nu känns det nästan som ett sommarställe, en plats där jag kan leva det liv jag kanske helst skulle vilja leva. Det är så okonstlat där.

Izabella drömmer om två barn till. Samtidigt vet hon att nedräkningen tickar på för hennes karriär i USA.

Jobbet ligger i Hollywood – ett ställe där plastikkirurgerna skiftjobbar med att skära bort vartenda nytt år efter 25.

Izabella klarar sig på bra gener.

– De manliga skådisarna har nog lättare att gå på myten om Hollywood än tjejerna. De är mer uppe i sig själva och ganska fåfänga, hänger på stripbarer?

– Tjejerna har inte lika mycket tid på sig. Det gäller att ta vara på chanserna som ges eftersom man inte har så många år på sig.

Och just nu får rollerbjudandena inte Izabella att gå upp i brygga av glädje direkt.

– Av någon anledning är det mycket kemister, fysiker och sånt. Och det är helt ointressant. Jag fattar inte varför de fått för sig att jag passar för att rabbla kemiska termer. Jag vill ha starkare karaktärer. Jag skulle till och med gärna göra en blond bimbo. Det skulle faktiskt kännas som en större utmaning.

arkiv Izabella Scorupco

Läs mer:

Dan Panas