"Jag är nog lite av en bohem"

Robinson-Erold berättar om familjen, indianlivet - och varanjakten SVT inte visade

1 av 2
RÄDS INTE KYLAN Bortsett från kortbyxorna - som Erold Westman bär året runt - är det väldigt långt från byn Skarven utanför Storuman till den paradislika Robinson-ön utanför Malaysia. "Jo. Anledningen att jag sökte var just att få komma till en helt annan plats och få uppleva något nytt, säger han."
NÖJE

SKARVEN

Tittarna har inte sett mycket av Erold Westman.

För Aftonbladet berättar han nu om de okända slakterna på ön, jakttroféerna - och varför han så gärna vill vara indian.

- Jag är väl lite av en bohem, säger han.

Arton minusgrader och nära en meter snö till trots.

Erold Westman behåller kortbyxorna på. Året om.

- Tja, förut gjorde jag inte det eftersom det blev för mycket snack. Men nu när det är Robinson har de så mycket annat att prata om, säger han med ett flin.

Efter några mil från flygplatsen svänger Erold in sin Saab framför ett rött trähus - belamrat med virke och byggmaterial.

- Det är en gammal barnkoloni som jag bygger på sedan åtta år. Folk tror inte att det kan bo några här. Men jag brukar svara att vi inte bor på utsidan.

"Leif tog min roll"

I programmen har han hittills hållit en väldigt låg profil.

Men nej då, Aftonbladet kan intyga att verkligheten är den rakt motsatta. Erold pratar. Mycket.

- Jag tror faktiskt SVT är lite besvikna på mig, de trodde nog att jag skulle ta betydligt mer plats där nere. Men Leif tog lite av min roll och därför tog jag ett steg tillbaka, säger han.

Men det är inte hela sanningen.

Erold var, precis som Leif Svensson, ute på en hel del egna expeditioner på Robinson-ön.

- Jag var inte på plats i lägret så mycket. Det är synd att SVT inte visat mer av våra strapatser och jakter, de verkar bara intresserade av intriger och snack, säger han.

Varanskinn och tass

På en vägg hänger troféerna som bevis på jaktturerna runt ön: ett torkat varanskinn - och en varantass (!).

- Jag har gjort ett halssmycke av tassen. Varanen fångade jag en kilometer från lägret efter att ha legat och väntat vid fällan över en hel natt. Jag och Leif högg av huvudet, flådde den och sen grillade vi köttet. Det smakar faktiskt rätt gott, säger han.

En stor pizzaugn i köket avslöjar en av flera okända sidor. Erold har sadlat om från pizzabagare till vaktmästare - och politiker.

- Jag sitter med i kommunfullmäktige för vänsterpartiet. Det är fan mer paktbildning där än det var i Robinson, säger han med ett skratt.

I huset sprakar elden varmt och minstingen Tintin övar boxning mot Erolds bara ben.

Döpt efter Errol Flynn

Tillsammans med sambon Erika Sandberg har det hunnit bli sex barn - alla döpta till fantasieggande och spännande namn.

- Min äldsta pöjk Jon ville jag egentligen döpa till Enmil-Jon. Men då vägrade sambon, förklarar han.

Erold själv är döpt efter välkända västernhjälten Errol Flynn.

Indianerna...

Och därmed kommer vi osökt in på det där med indianer.

- Redan som liten palt fastnade jag framför westernfilmerna och gillade att klä ut mig. När jag åkte till Robinson passade jag på att leva ut det där och verkligen försöka leva som en indian.

Vad är det som är så fascinerande?

- Det andliga och idén att leva ihop med och av naturen. Jag funderar på att åka till USA och besöka äkta indianer, det skulle vara väldigt roligt.

Vad säger folk när du kommer i dina indianprylar?

- Äh, jag är väl lite av en bohem. När jag åkte till Stockholm och sökte till Robinson gick jag omkring med pilbågen, pilar och en stor kniv. Jag var lite rädd att nåt gäng skulle bråka med mig, men de bara stirrade.

Kanske inte så konstigt?

- Nej. När min kusin hämtade mig sa han att jag såg ut som en galen psykopat.

Bor i Skarven

Varaner

Björn Solfors

ARTIKELN HANDLAR OM