Han sjunger så micken darrar

NÖJE

MALMÖ

Lite Motown, lite Doobie Brothers, lite solohits. En av de stora rösterna förvandlade konserthuset till en rockklubb.

Foto: TOMAS BERGMAN
Michael McDonald jobbar hårt - och vi får en lyckligt omtumlande kväll.

Michael McDonald är en av de största naturliga sångbegåvningarna. Silver i håret, silver i skägget, guld i stämbanden. Men inget större klirr i kassan.

Soloåren efter Doobie Brothers har gått hyfsat, men han har inte blivit ett namn på var mans läppar. Senaste plattan, "Motown" med soultolkningar, har inte hunnit tilta topplistorna.

Det är halvtomt i konserthuset.

Men McDonald och hans fyrmannaband jobbar hårt. Publiken är överväldigande entusiastisk från start och drar med sig McDonald som sjunger med allt starkare inlevelse.

Wimbledonkänsla

Funkiga keyboard, ljudmattor som om det fortfarande var 1980 och Björn Borg spelade Wimbledonfinal varje år.

"Minute by minute", "Takin" it to the streets", "It keeps you runnin", "Sweet freedom", "You belong to me" och "On my own". "Whats going on" och en handfull andra Motown-klassiker. Publiken står upp.

McDonald tar i så mikrofonen darrar.

Riktigt bra, förutom några solon för mycket.

Men alla, på och nedanför scen, blev lyckligt överraskade av en omtumlande kväll.

Michael McDonald

Jens Peterson

ARTIKELN HANDLAR OM