"Jag trodde att jag var bisexuell"

NÖJE

Fröken Sverige tar över Farmen och får kickar av att brottas med anakondor i tv. Och så förklarar Linda Isacsson varför hon dumpar killarna efter max tre år.

Foto: Mikael Gustavsen
"Jag trivs bäst när jag sitter på ett flygplan på väg bort"

Pappa är norrländsk cowboy, mamma är lärarinna och själv är hon före detta Fröken Sverige.

Med den bakgrunden och en gedigen journalistutbildning är det inte konstigt att Linda Isacsson vuxit till folkkär tv-profil på nolltid.

Naturlig utan att vara lantlolla.

Skärpt utan att göra väsen av det.

Snygg utan rädsla för lite skit under naglarna.

Nu kan vi se henne i TV4:s ”När & fjärran” och ”Jakt & fiske” – och i höst är hon ny programledare för bonnasåpan ”Farmen”.

– Jag frågade om jag måste se ut på ett speciellt sätt för Hans Fahlén hade sina cowboyboots och sin rutiga tröja. Då sa någon på TV4 att jag borde ha folkdräkt. Visst! Eller hur? Neej!!

– Men vi kan väl köra på gamla ”Fäbodjäntan”, det är ju en gammal filmklassiker. Hångla och helnaken och flätor. Det kan bli klämmigt (skratt). Nej, jag hoppas att jag kan få vara mig själv bara.

Linda Isacssson är en äventyrerska i kubik. Hon älskar kickarna och flyr i panik från slentrianlivet

– Jag är extremt rastlös. Jag sa någon gång till min pojkvän, han tyckte nog inte att det var så roligt, attt jag trivs som bäst när jag sitter på ett flygplan på väg bort.

– Om man tycker att något är jobbigt eller besvärligt ska man ju inte bara resa bort, men man kan ju tänka ibland att man känner sig fast och fängslad i ett mönster. Man är bara samma kugge i tillvaron och går runt, runt, runt. Jag får panik när livet bara är plant. Det måste finnas upp och ner, toppar och djupa svackor för att jag ska känna att jag lever.

Hur hanterar din kille Erik det?

– Han bara låter mig få vara. Jag måste få vara fri. Jag har en känsla av att jag skulle bli en ”running bride” om någon skulle försöka tvinga mig till altaret. Då kommer jag bara att vända helt om och fly.

Kommer det alltid att vara så?

– Jag hoppas att jag någon gång ska få ro. Min mamma säger att jag kommer att få den ron när jag får barn.

Du är är en perfekt schablon av ”svensk flicka”? Hur hade du sett ut om insidan suttit utanpå?

– Då hade jag varit man. Ibland kan min stil upplevas som okvinnlig. Om jag är höjdrädd ska jag börja klättra i berg, ser jag ett giftigt djur måste jag plocka upp det trots att det kan göra mig illa. Sånt gör mig skakis på ett oerhört skönt sätt. Det känns som ”åhh!”, en eufori på något sätt. När jag fick plocka upp mitt livs första anakonda och kände att den började strypa mig blev jag samtidigt helt lyrisk. Jag vet inte om det är typiskt manligt på något sätt, men jag kan tycka att det är skönt med män för män har lättare att umgås i grupp medan tjejer är två och två och allt ska vara så märkvärdigt.

– Samtidigt älskar jag kvinnor. Jag älskar kvinnor så mycket att jag nästan trodde att jag var bisexuell ett tag, men jag kan tycka att de är svårare än män, besvärligare och mer komplicerade att umgås med. Jag har skaffat väldigt få nya vänner som är tjejer. Jag har fortfarande samma gamla tjejgäng från Vilhelmina och min syster som är mina bästa vänner. Sedan har jag två nya tjejkompisar som jag fått på senare år.

Med färre nära vänner blir det lättare att bryta upp?

– Ja, men de har nog slutat bli förvånade vid det här laget. De bara väntar. Nu har Linda varit stilla väldigt länge, nu drar hon snart. Nu har hon varit ihop med sin kille i tre år och inget av hennes förhållanden har varat längre så nu gör hon snart slut.

Är det så med killar? Varför?

– Ja, framförallt är det så att jag känt mig uttråkad och jag gillar inte monotoni.

Du ger killar värsta prestationsångesten fattar du väl?

– (Skratt) Jag har inte haft så många förhållanden, men de jag har haft har varat i max tre år. Fram till dess fungerade de ganska bra men sedan så händer något. Det behöver egentligen inte vara att jag känner ett behov av att byta kille utan att jag behöver byta jobb eller miljö. Något händer.

Så nu är det kört för din kille Erik eftersom ni varit ihop i tre år?

– Det låter så va? Nej, men det ska vi väl absolut inte tro. Jag älskar Erik oerhört mycket. Men jag kan säga att jag behöver få flörta med andra män för att stimulera mitt kvinnliga ego. Sedan ska man vara trogen såklart, men man ska inte hålla varandra fängslade. Det är du och jag men vi är inte ett. Det krävs definitivt en kille som inte är svartsjuk för att acceptera det.

Och Erik är inte svartsjuk?

– Nej. Och det är ju inte så att jag provocerar och sitter i en annan mans knä och kysser honom. Det är bara så att jag behöver känna mig lite fri.

Du sa att du nästan trodde att du var bisexuell?

– Jag är inte bisexuell, men? Jag tycker väldigt mycket om tjejer. Jag tycker att tjejer är fina, tjejer är vackra. Och när de är så där öppna och härliga som bara tjejer kan vara är det fantastiskt.

Hur många killar har du haft genom åren?

– Hur många jag legat med eller (skratt)? Ja, hur många har jag haft? Min första pojkvän hette Johan och honom var jag ihop med i 1,5 år, då var jag 17. Sedan var det Micke som var dansare och så Emilio som var min första stora vuxna kärlek. Jag var beredd att bli spansk hemmafru för hans skull. Vi var ihop i tre år. Jag träffade honom precis innan jag började journalistlinjen. Sedan flyttade jag ner efter första året på journalistlinjen och så bodde vi där i 1,5 år. Sedan kände jag att jag måste hem, jag kunde inte bli hemmafru i Spanien som 25-åring. Men varför berättar jag allt det här?

Har killarna delat din rastlöshet?

– Nej, de har varit väldigt lugna. Fina killar. Men jag har aldrig varit ihop med en riktig friluftskille vilket är lite märkligt. Inte för att jag tänker bli det heller, men med tanke på mina intressen.

– Erik är mitt val, så känns det nu. Det känns inte som jag ska dra trots att det gått tre år. Men jag vill inte ha barn än och jag vill inte förlova mig nu. Erik är bara 27 också.

Hur växte du upp?

– Mamma är lärare och pappa har egen firma. Och mamma har alltid varit mån om att vi ska läsa mycket och vara duktiga i skolan. Och jag har alltid älskat skolan, hur tråkigt det än låter. Jag tog hem böcker på helgerna och gjorde skrivövningar för att jag tyckte att det var så roligt. Den biten och nyfikenheten har jag fått av mamma. Och pappa är en riktig norrländsk cowboy med skoter och friluftsliv och allt.

Var du populära tjejen i skolan?

– I låg- och mellanstadiet var jag förskräckligt ful. Jag var lång och gänglig och hade spretiga flätor och tandställning. Det kanske var någon som frågade chans – inte mer.

– Men på högstadiet vart det lite roligare för då var jag inte längst längre. Då fick jag väl några beundrare och så.

Hur gick det med pluggandet då?

– Det gick bra. Jag gick ut ekonomisk linje med 4,4 i betyg. Men då hade jag en kanonfrånvaro på grund av det här med Fröken Sverige.

Hur hamnade du i Fröken Sverige-tävlingen?

– Syrran visste att jag var en teaterapa och anmälde mig. Jag skulle aldrig ha gjort det själv. Men det var så himla litet på den tiden. Jag vann men det var inte på tv eller så. Det roliga var att jag fick lämna den lilla trygga tillvaron i Vilhelmina och åka till USA och träffa Roger Moore på Miss Universum-tävlingen. Det var häftigt. Men jag kände aldrig att jag var någon när jag var där. Jag stod mest bredvid och bara gapade.

– När vi stod bakom scenen satt tjejer och bara grät och jag fattade ingenting. De var deppade för att de inte hade vunnit och jag gick runt och kramade om dem och försökte trösta. Jag tyckte att stället bara var fullt av hysteriska fruntimmer.

Tänker du fortfarande mycket på utseendet och att hålla dig i form?

– Jag äter blodiga köttbitar, kotletter och allt sånt. Och tycker man om att äta mycket måste man röra på sig. Jag försöker jogga 3–4 gånger i veckan. Sedan köpte jag gymkort i julas och har varit där tre gånger sedan dess. Gym funkar inte för mig trots att jag bor 100 meter ifrån träningslokalen. Jag tycker att det är så förbenat trist. Men att vara ute och jogga är fint, man känner flåset och styrkan och den kalla luften. Man måste få andas frisk luft.

Arkiv: Linda Isacsson

Dan Panas

ARTIKELN HANDLAR OM