Di Leva i skarpt läge

”Tiden faller” är det starkaste som Di Leva skrivit på femton år

NÖJE
Foto: BONNIER
En stark Di Leva.

Ingenting man kunde uppleva under 90-talets svenska somrar var mycket större än de kvällar då Thomas Di Leva, ständigt på stadsfest-turné på den tiden, fick hela landsortstorg att sjunga allsång till "Vi har bara varandra" i magiska halvtimmessjok.

När jag lämnade de seanserna kände jag mig alltid lite mindre cynisk, lite mindre uppgiven, lite mindre kallhamrad.

Och jag vill gärna tro att alla andra kände likadant.

Med det sagt att den folklige, snälle sing-a-long-Di Leva som opererat i de blommiga klänningarna från Birkastan de senaste tio åren inte alls var så meningslös som vissa kritiker nu gör gällande.

Tvärtom, han var viktig.

Men ändå:

Det är upplyftande att se själens krigare inta en mer utmanande och djärv pose på detta comebackalbum.

Jag betvivlar att han någonsin hade blivit jolmig, men om han fortsatt i samma riktning länge till finns risken att man börjat sakna den gamle orosstiftaren Di Leva.

Det behöver vi inte göra nu. På "Tiden faller" råder lika skarpt läge som på "Rymdblomma".

Ni har, antar jag, redan hört fenomenala singeln "Vad är frihet?". Anslaget är detsamma skivan igenom. Här finns ångest och mörker, här finns tvivel, här finns konkretism (i "Resan tar aldrig slut" sjunger han rent av om något så handfast som Västerbron" unheard of i Di Leva-världen) och här finns blytung kritik mot den nihilistiska, världsfrånvända, brutalt ytliga samtidsandan.

Blott i märkliga "Ufonas gåva" hemfaller han åt den sortens pysmysiga new age-romantik vi känner från förra decenniet. Det är en svag punkt. I övrigt håller jag texterna som de starkaste Di Leva skrivit på femton år.

Också musiken har en annan tyngd än det mesta han satt sitt namn på de senaste åren. Gästriken själv tycker nog att han fiskar i Radioheads omhuldade vatten, men jag vill hellre härleda den episka tonen i titelspåret, "Vad är frihet?", "Nära livet" och "Om dig" till Neil Young.

Jo, det är den valören vi pratar om här.

Med de numren under bältet bör Di Leva bli en ny sorts upplevelse också på scen i sommar.

Farligare, mer provokativ.

Fast det hindrar, förhoppningsvis, inte att vi sjunger "Vi har bara varandra" tillsammans igen

?

Di Leva

Tiden faller

Di Leva - Tiden faller

Per Bjurman